Bilden visar att det är sant som Jesus sa, att skörden är stor. Ikväll kändes det också som om arbetarna var få. Jag blev ensam evangelist den här gången. Men det gäller att inte ge upp för lätt. Jag tror stenhårt på det här arbetet och jag är övertygad om att Gud kommer att samla ett stadigt team från flera olika kyrkor som är redo att varje vecka nå människor på Göteborgs gator.
Solen lyste på mig och på alla andra som var ute på stan den här kvällen. På grund av omständigheterna så var jag inte så frimodig att jag tog med mig drickabacken (som vi brukar predika ifrån). Jag nöjde mig med en bunt traktater. Något av det första som hände när jag kom till Brunnsparken var att jag hamnade i samtal med en man som hette Kjell. Han ville först inte ha någon traktat, han hade mycket annat att tänka på sa han. Som att han hade cancer. När jag sa att jag också haft cancer ville han direkt ta min lilla skrift. Vi möttes i vår gemensamma svaghet och han var öppen för evangeliet. Förutom att cancern hotade hans liv brottades han med missburk. Kjell lyssnade noga på vad jag hade att säga om evigheten och nödvändigheten av att få sina synder förlåtna. (Inte så konstigt egentligen eftersom han inte visste hur länge han skulle få leva!) Under tiden vi stod där började han gråta och kramade om mig. Sen fick han bråttom iväg. Be för Kjell!
Efter en liten stund mötte jag två muslimska killar i 17-årsåldern. Först försökte den ena lura mig att han inte förstod svenska, men det dröjde inte längre förrän samtalet fick en allvarligare ton. Jag försökte så troget jag bara kunde dela budskapet om lag och nåd. Killarna, särskilt den ena av dem var med på noterna. Jag tror att åtminstone han förstod varför Isa (Jesus) måste dö. Nu är i alla fall fröet sått i deras liv. Jag ångrar inte att jag gick ut ikväll.
No comments:
Post a Comment