I morse bad jag att Gud skulle leda mig och använda mig. Och när jag satte mig på tåget från Falköping till Göteborg hade jag chansen. Jag hade plats 71 i vagn 12 och hamnade bredvid en tjej. Tänkte att det är bra att inleda med nåt så kan man kanske få en öppning att dela evangeliet, så jag sa: "Det är varmt idag!". Hon svarade: "Ja, det är nästan för varmt". Vi hade kontakt. Ett ögonblick. Sen sa jag inget mer, och inte hon heller. Jag ville så gärna ge henne det bästa jag har, men det blev inget. Det är inte det att jag tycker det är jobbigt att vittna (ofta är det väldigt kul), men det svåra är att etablera en kontakt. När man väl är igång och pratar finns det alltid nåt sätt att styra in samtalet på andliga verkligheter. Men jag kom inte dit. Jag fegade ur.
Den som vill får gärna be om mycket mera frimodighet.
No comments:
Post a Comment