Lokal i stan?

De första veckornas evangelisation har genom Guds nåd börjat bra. Vi har fått nå många med evangelium och ett litet team börjar ta form. Det känns helt enkelt bra och vi tackar Gud. Men ett litet problem är att vi skulle behöva tillgång till en liten lokal i stan. Som det är nu samlas vi i Församlingen Agapes lokaler för bön innan evangelisationen. Det är bra, men då vi vill få med så många evangelister som möjligt vore det mycket bättre om vi kunde samlas någonstans inne i stan. Tiden det gäller är mellan 17.00 och 18.00 på fredagar.

Skulle vi kunna samlas i er kyrka? Har du något annat tips på lokal?

Ring mig på 0708-303598 eller mejla jakob@gatuevangelisation.se.

Jakob

Arabisktalande kristna efterlyses

När vi är ute på stan så träffar vi väldigt många människor som inte kan så mycket svenska eller engelska, men som har arabiska som modersmål. Bland annat så träffar vi många från t ex Irak.

Det skulle vara väldigt bra om vi kunde ha med oss någon kristen som kan tala arabiska.

Hör av dig om det är du eller om du känner nån!

jakob@gatuevangelisation.se

Predikan om Guds kärlek

Nedan finns en länk till en riktigt bra predikan om Guds kärlek. Kevin Prevost som predikar är en av ledarna för Kilometro Cero i Madrid, och i denna predikan talar han på ett uppfodrande sätt om vikten av att ha Guds kärlek i oss när vi evangeliserar.



http://uploads.ag.org/filestor/The%20love%20of%20the%20Father.wma

En händelserik helg

I helgen fick vi draghjälp med evangelisationen. Fyra av ledarna för Kilometro Cero i Madrid kom på snabbvisit till Göteborg för att predika, prata med folk, be och rekognosera inför konferensen i juni. På fredagkvällen hade vi ett skönt team på 10-12 personer. Det regnade när vi parkerade bilen, men bara en stund efter vi anlänt till Brunnsparken så slutade det helt. Maritza från Madrid sjöng några av sina egna sånger som hon inför denna resa översatt till engelska. Det var lite trögt att få folk att stanna, men när Dan West sedan hoppae upp på "lådan" för att predika tilltog intresset. Han berättade om hur han när han var i Costa Rica sett en apa med bara en hand. Dan frågade apans ägare varför det var så. Mannen berättade att det skett när apan skulle fångas in. Och så förklarade han hur det går till när man fångar en apa på Costa Rica. Man tar en kokosnöt, borrar hål i den och tömmer den på innehåll. Sen borrar man ett annat hål i andra änden och där knyter man fast ett snöre som man sedan binder till ett träd. I kokosnöten lägger man sedan nötter och torkad frukt. Snart kommer det en hungrig apa som sticker in handen för att gripa tag om godiset där inne. Men när apan knyter sin hand så blir näven för stor för att kunna dra ut ur kokosnöten och apan är fast. Men den släpper inte maten utan håller hårt fast vid den, även när jagaren kommer för att fånga den! Och så berättade Dan om att precis så funkar synden. Vi vill njuta av den och vill inte släppa taget. Men om vi inte gör det går vi mot en säker död. Men Jesus har kommit för att sätta oss fria. Människorna som stannat gillade historien och vi fick tillfälle att närmare och mer personligt del evangeliet med människor efter att Dan predikat färdigt.

Senare under kvällen predikade Mau, en 21-årig kille från Mexico som numera bor i Madrid. Mau flydde från Gud när han kom till Madrid, men när han fick höra någon som predikade på torget Puerta del Sol i Madrid överlät han sig på nytt till Jesus. Och nu är han en mycket brinnande evangelist som också fungerar som en av ledarna i arbetet.

Vi nådde många människor genom sångerna och predikan och fick också många bra enskilda samtal. Bland annat pratade min svärmor Christina med en kille som verkligen var sökt av Gud. När hon vittnade grät han så mycket att hon fick ge honom tre näsdukar. Han sa också till henne att hon var sänd av Gud till honom. Christina gav honom sedan en bibel som han tacksamt tog emot.

Vi var även ute på lördag förmiddag. Då var det verkligen massor av folk på stan. Solen verkar få de flesta att lämna sina hem för några timmar på stan. Kevin, Mau och Maritza från Madrid predikade, och det gjorde även jag. Det riktigt skönt att få sån hjälp från detta erfarna team. Gud välsignade även den här dagens arbete. Vi såg ingen ta emot Jesus till frälsning, men vi är övertygade om att det kommer. Snälla du, vill du hjälpa oss att be för alla människor vi har fått nå denna helg! Det är spännande att tjäna en levande Gud...

Jakob

Fler bilder från helgen

Bild 1: Dan West är en av ledarna i Madrid.
Bild 2: Jakobs budskap handlar om hur Gud sänder sina signaler till oss, precis som en satellit gör till en parabolantenn.
Bild 3: Maritza predikar om att få tag i nycklarna till himlen.

Ingen har väl missat...

att vi får besök från våra kompisar i Madrid i helgen? Det blir evangelisation i Brunnsparken på fredag kl 18-20. Samling i Församlingen Agapes lokaler i Kviberg kl 17. På lördag samlas vi i Agape kl 10 för bön och evangeliserar i Brunnsparken mellan kl 11 och 13, typ.

Har du inte varit med än? Det här är till för alla bibeltroende kristna från alla Göteborgs kyrkor, så häng på!

Ring om du undrar nåt!

Jakob
0708-303598

Intervju med mycket överraskande slut

Brev från Turkiets kristna

Som du kanske vet så dödades tre kristna i Turkiet för ungefär en månad sedan. De blev martyrer för sin tro. Här nedan följer ett brev från deras syskon i församlingen. När jag först fick se det så tyckte jag att det var så långt och jag läste det därför inte. Men idag fick jag se det igen och läste det denna gång. Gud skakade om mitt hjärta. Det här är en väckarklocka för västvärldens kristenhet...


2007-04-26

Ett brev till den världsomfattande församlingen från den protestantiska församlingen i Smyrna.

Kära vänner.

Den gångna veckan har varit full av mycket sorger. Många av er har vid det här laget hört om den förödande förlust vi har haft här i en händelse som ägde rum i Malatya, en turkisk provins 300 engelska mil nordost om Antiokia, den stad där de troende först började kallas kristna (Apg. 11:26).

Onsdag morgon den 18 april 2007 förberedde sig den tyske missionären och fadern till tre barn, Tilman Geske, att gå till kontoret. Han kysste sin hustru och sade därmed adjö, tog tid att omfamna sin son, och gav honom dessa oskattbara ord som minne: "Farväl, min son, jag älskar dig".

Tilman hyrde ett kontorsutrymme av Zirve publishing, där han utarbetade noter till den nya Turkiska Studiebibeln. Malatya Evangeliska Församling hade också sitt kontor där. En verksamhetsgren i församlingen är att Zirve trycker och sprider kristen litteratur till Malatya och näraliggande städer i östra Turkiet. I en annan del av staden sade den 35 år gamle pastor Necati Aydi, far till två barn, adjö till sin fru, och gick också han till kontoret. De hade morgonens bibelstudium och bönemöte som också några andra troende i staden skulle besöka. Ugur Yuksel begav sig också han till detta bibelstudium.

Ingen av dessa tre män visste att vad som väntade dem vid bibelstudiet var det avgörande provet och tillämpningen av deras tro, som skulle avslutas med deras ingång i härligheten för att få ta emot rättfärdighetens krona av Kristus, och ära från alla de heliga som väntade på dem i Herrens närvaro.

På andra sidan staden gjorde tio unga män, alla under tjugo år, de sista förberedelserna för sin avgörande troshandling, då de skulle leva ut sin kärlek till Allah och sitt hat mot otrogna som de tyckte underminerade Islam.

På påskdagen hade fem av dem deltagit i ett evangelisationsmöte bara för inbjudna som pastor Necati och hans medarbetare hade ordnat i ett hotell i staden, i en konferenssal där. Männen var kända för de troende som "sökare". Ingen vet vad som skedde i dessa mäns hjärtan medan de lyssnade till evangeliet. Blev de påverkade av den helige Ande? Blev de överbevisade om synd? Hörde de evangeliet i sina hjärtans djup? Idag har vi bara början på berättelsen.

Dessa unga män av vilka en är son till en borgmästare i Malatyaprovinsen, tillhör ett tarikat, eller en grupp av "trogna troende" i Islam. Tarikatmedlemsskap är mycket respekterat här, det är som ett brödraskap. Det sägs fatiskt att ingen kan få en offentlig tjänst utan medlemsskap i ett tarikat.

Dessa unga män bodde alla i samma sovsal, och de förberedde sig alla för inträdesexamensprov till universitetet.

De unga männen tog skjutvapen, brödknivar, rep och handdukar för sin avslutande handling i tro på Allah. De visste att det skulle bli mycket blodsutgjutelse. De kom i tid till bibelstudiet, ca kl 10.

De kom, och uppenbarligen hade bibelstudiet inletts. Enligt rapporter, började angreppet efter att Necati hade läst ett kapitel ur Bibeln. Pojkarna band Ugurs, Necatis och Tilmans händer och fötter vid stolar och medan de videofilmade sitt verk med mobiltelefoner, torterade de våra bröder i nära tre timmar.

Grannarna på arbetsplatser nära tryckeriet sade senare att de hade hört skrikande, men förmodade att ägarna hade ett familjegräl, och de lade sig inte i det.

Under tiden hade Gokhan, en annan troende, och hans fru en ledig morgon. Han sov till kl 10, åt en rejäl frukost, och till slut vid 12.30 tiden kom han och hans hustru till kontoret. Dörren var låst från insidan, och hans nyckel gick inte att använda. Han ringde, och även om signalen gick fram så hörde han ingen telefon ringa därinne. Han ringde sina bröders mobiltelefoner och till slut svarade Ugur på sin telefon. "Vi är inte på kontoret. Gå till hotellmötet. Vi är där. Vi kommer dit", sade han kryptiskt. Medan Ugur talade hörde Gokhan i telefonens bakgrund gråt och ett underligt, morrande ljud.

Han ringde polisen, och den närmaste polisofficeren kom efter fem minuter. Han bankade på dörren, "Det är polisen, öppna!" Till att börja med trodde polisen att det var ett familjebråk. Vid den tidpunkten hörde de ännu ett morrande och ett gurglande läte. Polisen uppfattade det som ljud av plågade männisor. Han osäkrade sin pistol och försökte om och om igen att bryta igenom dörren. En av de rädda angriparna låste upp dörren för polismannen, som gick in och fick se en kuslig scen.

Tilman och Necati hade blivit slaktade, praktiskt taget halshuggna med sina halsar uppskurna från öra till öra. Ugurs hals var på liknande vis uppskuren, och han var knappt vid liv.

Tre angripare framför polismannen släppte sina vapen.

Under tiden hörde Gokhan ett skrikande ljud från gatan. Någon hade fallit från deras kontor tre trappor upp. När han sprang ned fann han en man på marken, som han senare kände igen, han hette Emre Gunaydin. Han hade svår huvudvärk, och han morrade på ett underligt vis. Han hade försökt klättra nedför stuprännan för att undkomma, och när han tappade fästet så drösade han ner på marken. Det verkar som om han var främste ledaren för angriparna. En annan angripare upptäcktes där han gömde sig på en lägre balkong.

För att reda ut detta måste vi återvända sex år tillbaka i tiden. I april 2001 började Turkiets Nationella Säkerhetsråd ( Milli Guvenlik Kurulu ) ta i beaktande att Evangeliska Kristna utgjorde ett hot mot den nationella säkerheten, av samma slag som al-Qaida och PKK - terrorister. Uttalanden som gjordes i pressen av politiker, kolumnister och kommentatorer har tänt ett hat mot missionärer, som de menar mutar unga människor till att byta religion.

Efter det beslutet 2001 började attacker och hot mot församlingar, pastorer och kristna. Bomber, fysiska attacker, verbala och skrivna smädelser är bara några av de sätt på vilka kristna utsätts. Mest typiskt är användningen av massmedial propaganda.

Från december 2005, efter att ha haft ett långt möte om den kristna faran, började hustrun till den tidigare premiärministern Ecevit, historikern Ilber Ortayli, professor Hasan Unsal, politikern Ahmet Tan och författaren/propagandisten Aytunc Aytindal, var och en på sitt professionella fält, att vända allmänhetens uppmärksamhet mot den hotande fara som bestod i kristna som ville "köpa deras barns själar". Dolda kameror i kyrkor har tagit bilder från gudstjänster och använt dessa för att väcka sensation och verka fram fruktan och antagonism gentemot kristendomen.

I en officiell TV-sänd reaktion från Ankara syntes Turkiets inrikesminister hånle när han talade om angreppet på våra bröder. Mitt under en allmän vrede och protest mot händelsen, och för religionsfrihet och åsiktsfrihet, så genljuder media och officiella kommentarer av samma budskap: "Vi hoppas ni har lärt er en läxa. Vi vill inte ha kristna här".

Det har visat sig att detta var en organiserad attack, där en vuxen tarikatledare hade tagit initiativet. Som vid Hrant Dink - mordet i januari 2007, och mordet på en katolsk präst Andrea Santoro i februari 2006, så användes yngre för att utföra religiösa mord, eftersom den allmänna sympatien för de unga är stor, och de får lägre straff än de vuxna som utför samma brott. Också föräldrarna till dessa barn tar ställning för deras handlande. Modern till den 16 årige pojken som dödade den katolska prästen Andrea Santoro såg in i kameran när hennes son fördes till fängelset, och sade: "han kommer att avtjäna strafftiden för Allah".

De unga männen som var inblandade i mordet hålls för närvarande i arrest. Idag har det sagts i nyhetsrapporterna att de kommer att behandlas som terrorister, så deras ålder kommer inte att påverka det hårda straffet. Angriparen Emre Gunaydin är fortfarande under intensivvård. Undersökningen koncentreras omring honom och hans kontakter, och man säger att allt faller samman om han inte tillfrisknar.

Församlingen i Turkiet besvarade detta på ett vis som ärade Gud, då hundratals troende och dussintals pastorer kom med flyg så fort de kunde, för att bistå den lilla församlingen i Malatya och för att uppmuntra de troende, ta hand om juridiska spörsmål och representera de kristna inför media.

När Susanne uttryckte sin önskan att begrava sin make i Malatya, så var det många komplikationer. Emellertid blev Tillman slutligen begravd i en gammal, armenisk kyrkogård den 20 april..

Ugur begravdes av sin familj i en Alevi-muslimsk ceremoni i sin hemstad Elazig. Hans troende fästmö stod i skuggorna och betraktade hur hans familj och hans vänner in i döden vägrade att acceptera den tro som Ugur så länge hade bekänt och som han hade dött för.

Necatis begravning ägde rum i hans hemstad Izmir, den stad där han kom till tro. Mörkret förstår inte ljuset. Fastän församlingarna uttryct att de förlåtit vad som ägt rum, skulle man i alla fall inte lita på de kristna. Innan man tillät att kistan fördes ombord på planet från Malatya, så gick den igenom två separata röntgenkontroller, då man ville försäkra sig om att den inte var full med sprängmedel. Så brukar man inte göra med muslimers kistor.

Necatis begravning var en vacker händelse. Som en glimt av himmelen, kom tusentals turkiska kristna och missionärer för att visa sin kärlek till Kristus och sina ge hedersbetygelser åt denne man som hade blivit utvald att dö för Kristus. Necatis hustru Shemsa sade inför världen: "Hans död var full av mening, därför att han dog för Kristus och han levde för Kristus... Necati var en gåva från Gud. Jag känner mig hedrad för att han kom in i mitt liv, jag känner mig krönt med ära. Jag vill vara värdig denna ära."

Frimodigt tog de troende ställning vid Necatis begravning, de tog risken att synas offentligt och på samma sätt bli utsatta. Som väntat deltog anti-terror polismyndigheten och videofilmade var och en som kom till begravningen, för framtida bruk. Gudstjänsten firades utanför Boca Baptistförsamling, och Necati begravdes i en liten kristen kyrkogård i utkanterna av Smyrna.

Två assisterande guvernörer från Izmir betraktade högtidligt det hela från första raden. Dussintals nyhetsbyråer var där och dokumenterade händelsen med direktsändningar och bilder. Vem vet vilket intryck som begravningen har gjort på dem som såg den? Detta är början av deras berättelse också. Bed för dem.

I en TV-intervju som återgavs på första sidorna i de största nyhetstidningarna i Turkiet, uttryckte Susanne Tillman sin förlåtelse. Hon ville inte ha hämnd, sade hon till reportrarna. "O, Gud, förlåt dem, för de vet inte vad de gör", sade hon, och instämde av hela sitt hjärta i Kristi ord på Golgata. (Luk. 23:34)

I ett land där blodshämnd för blodsgärning är så normalt som att andas, har många, många rapporter kommit till församlingens kännedom om hur denna kommentar från Susanne Tillman har förändrat liv. En kolumnist skrev om hennes kommentar: "Hon sade i en mening vad 1000 missionärer inte har kunnat få fram på tusen år".

Missionärerna i Malatya kommer förmodligen att flytta därifrån, när deras familjer och barn blivit offentligt identifierade som måltavlor för den fientliga staden. De kvarvarande tio troende är gömda. Vad kommer att hända med denna församling, detta ljus i mörkret? Mest sannolikt är att den blir underjordisk. Bed om visdom, att turkiska bröder från andra städer kommer för att leda församlingen som saknar ledare. Skulle vi inte bekymra oss för den stora staden Malatya, en stad som inte vet vad den gör? (Jonas 4:11)

När vår pastor Fikret Bosec följde med en broder för att göra ett uttalande i Security Directorate (säkerhetsdirektoratet) i måndags, så föstes de in i antiterror-avdelningen. På väggen hängde en väldig karta som täckte hela väggen och som listade alla terrorceller som fanns i Izmir, i olika kategorier. I en framträdande kolumn fanns listade alla evangeliska församlingar i Izmir. Mörkret förstår inte ljuset. "Dessa män som har uppviglat hela världen har nu också kommit hit". (Apg. 17:6)

Bed för församlingen i Turkiet. "Bed inte emot förföljelsen, bed om uthållighet", vädjar pastor Fikret Bosec.

Församlingen är i ett bättre tillstånd efter att ha förlorat sina bröder; frukten i våra liv, den förnyade tron, den brinnande önskan att sprida evangeliet för att driva bort mer mörker i Malatya... allt detta är sådant man inte kan ångra. Bed att vi står starka mot yttre motstånd och bed särskilt att vi står starka i inre konflikter med synd, vår verkligt nedbrytande svaghet.

Vi vet att Kristus Jesus var där när våra bröder gav sitt liv för Honom. Han var där, liksom Han var med när Stefanus blev stenad i åsynen av Saulus från Tarsus.

En dag kommer videofilmen av våra bröders död kanske att avslöja mer för oss om den styrka vi vet att Kristus gav dem för att uthärda sitt sista kors, om den frid som Guds Ande utrustade dem med till att lida för sin älskade Frälsare. Men vi vet att Han inte övergav dem. Vi vet att deras sinnen var fulla av Skriften som styrkte dem att härda ut, medan mörkret försökte undertrycka det okuvliga ljuset från Evangeliet. Vi vet, att på vilket sätt det nu var möjligt för dem, med en blick eller ett ord, så uppmuntrade de varandra att stå starka. Vi vet att de visste att de snart skulle få vara med Kristus.

Vi känner inte till detaljerna. Vi känner bara det slag av rättvisa som antingen blir tjänad eller ej på den här jorden.

Men vi ber, och vi uppmanar er att bedja, att en dag åtminstone någon av de fem pojkarna kommer till tro på grund av det vittnesbördsom Tillman Geske gav i döden, då han gav sitt liv som en missionär för sina älskade turkar, och det vittnesbörd i döden som frambars av Necati Aydin och Ugur Yuksel, Kristi första martyrer från den turkiska församlingen.

Rapporterat av Darlene N. Bocek

izmirprotestan@gmail.com//http://www.izmirprotestan.org

Extra evangelisation pga spanskt besök

Kommande helg får vi fint besök här i Göteborg. Fyra av ledarna för arbetet i Madrid (www.openairpreaching.blogs.com) kommer hit för att vara med oss och evangelisera och uppmuntra arbetet i Göteborg. Våra fyra gäster är: Dan, Kevin, Mau och Maritza. De är alla duktiga gatuevanglister som samlar mycket folk när de predikar. Vill du träffa dem? Kom och var med på fredag och lördag!

OBS! Lägg märke till att evangelisationen sker på ny tid. Vi samlas 17.00 i Agape för bön. Sen är vi på stan ungefär mellan 18.00 och 20.00.

OBS IGEN! På lördag är det extrainsatt evangelisation. Vi träffas kl 10.00 i Agape och har sedan evangelisation mellan ungefär 11.00 och 13.00. Eventuellt kommer vi även att predika på Kvibergs marknad mellan 14.00 och 15.00.

Vilken helg det kommer bli!

Omar från Irak

Den här kvällen var det bara PG och jag som gick ut. Jag var lite förvånad att det inte dök upp fler eftersom vi hade en sån bra kväll förra veckan. Men så är det. Man vet aldrig riktigt. Sen var det kanske inte så jättekonstigt eftersom regnet hängde i luften. Vi gick till Brunnsparken och gjorde oss redo. Regnet duggade och det blåste ganska mycket, men vi tänkte att det inte får hindra oss. Men det var oerhört svårt att samla folk. Vi lyckades inte alls faktiskt. Ingen stannade utom jag som kom av mig helt i min illustrerade predikan om Parabolantennen. Det var inte mycket att göra mer än att packa ihop grejerna och bege sig in i Nordstan. Vi får inte predika där, men dela traktater och prata med folk kan man ju alltid göra. Ibland tycker jag att vi ger upp allt för lätt. Men kan man av någon anledning inte göra på det ena sättet finns det alltid ett annat. Många hade samlats vid ingången av köpcentret för att ta skydd från regnet. Vi delade ut rätt många traktater och fick några korta samtal, men inget direkt djupt. Då bestämde vi oss för att be att Gud skulle hjälpa oss. Det var en kort bön, men den gjorde sitt till. PG fick direkt dela ut traktater till ett gäng killar som alldeles nyss hade tackat nej till mig när jag erbjöd dem samma blad. Han fick även prata med dem lite. Jag fick efter en stund syn på en kille som stod tryckt mot väggen. Det visade sig att han hette Omar och hade kommit till Sverige från Irak. Jag försökte dela evangeliet med honom, men det var inte så lätt. Han kunde väldigt lite svenska och lika lite engelska. Men jag hade en bibel med Johannes 3:16 skrivet på en mängd olika språk, däribland arabiska. Den versen läste han om och om igen. Efter en stund dök hans kompis upp som kunde lite mer engelska och han tolkade mig när jag fick vittna för dem båda. Gud måste göra sitt verk i dem. Omar fick Bibeln och vi bytte telefonnummer. Hoppas vi ses i himlen. PG och jag avslutade kvällen med varsin milkshake på Mc Donald´s.

Spurgeon om gatuevangelisation

Charles Haddon Spurgeon levde i England mellan 1834 och 1892, och var verksam som predikant i Metropolitan Tabernacle i London. Spurgeon är känd som Predikanternas furste, men vad många inte känner till är att han också predikade mycket på gatorna i London. Denna text är hämtad från boken "Pastorn - hemma och i kyrkan" som gavs ut på Förlaget Filadelfia 1947. Här ha vi mycket att lära!

"Friluftsmöten

Predikan i det fria, på öppna fält och platser under Guds himmel går lika långt tillbaka i tiden som bibeln själv. Redan i historien gryningen och där mänsklighetens vagga stod uppträdde botpredikanter ute i det fria. En sådan var Noa, som medan han arbetade på att förfärdiga den ark, vilken skulle bli de trogna till räddning och frälsning, frambar sitt budskap under bar himmel för en lyssnande åhörarskara.
Mose och Josua, dessa Israels härliga ledare, talade till folket från bergsluttningar och på öppna platser, och om Samuel heter det, att han avslutade en predikan på fältet vid Gilgal under åska och regn. Folket erkände botfärdigt vid det tillfället sin skuld. Det var på berget Karmel, som Elia ställde den utmanande frågan till folket: ”Hur länge vill ni halta på båda sidor?” och Gud vann en så härlig seger. På Nineves gator och torg höjde Noa sitt varningsrop: ”Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bli omstörtat”. Och folket i Nineve trodde på Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt. För att höra Esra och Nehemja församlade sig folket som en man på ”den öppna platsen framför vattenporten”.
Jämte dessa gammaltestamentliga budbärare ser vi i Nya testamentet, att Johannes döparen såsom Jesu förelöpare uppträdde i det fria och talade om i honom, som skulle komma. Och Jesus själv, som talade såsom ingen annan, frambar sina gudomliga budskap från bergsluttningar, sjöstränder eller på städernas gator. Han var framför allt ”gatupredikant”. Efter hans bortgång fortsatte apostlarna verket, och även om de ofta samlades i ”övre salen”, talade de inte desto mindre många gånger på tempelplatsen eller på andra offentliga platser, som var tillgängliga för dem. Och så ha friluftsmötena fortsatt.
Guds verk har förts fram i inte ringa grad genom den förkunnelse, som framburits på friluftsmötena. John Wesley och George Whitefield flertusendenhövdade skaror, vilka samlades ute i det fria, bära vittnesbörd om verkets framgång, ty människor i mängd blev frälsta och helvetets portar skakade.
Den stora fördelen med predikan ute i det fria är, att så många där komma för att lyssna, som annars aldrig skulle få höra evangelium.
Jesu missionsbefallning lyder ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för allt skapat.” (Mark 16:15) Men denna befallning åtlydes så lite, att man nästan är benägen att tro, att den lydde: ”Gå in i era kyrkor och kapell och predika evangelium för dem som brukar gå dit”. I en liknelse säger Jesus däremot tydligt: ”Gå ut på vägar och stigar och nödga människorna att komma hit in”. Denna uppmaning borde vi verkligen ta till oss ännu mer. Friluftsmöten och utdelning av handaffischer på gator och torg är säkert Gud mycket välbehagligt.
Den kategori av människor, som särskilt då nås av evangelium, är sådana som av vana inte gå i våra kyrkor och kapell eller kanske inte är så välklädda att de vill visa sig där. Andra vill måhända inte på grund av sin samhällsställning besöka ett enkelt kapell – men där ute i det fria kan man nå dem.
Ja, i ju större skala friluftsmöten kom till stånd desto bättre. Sommaren är ju särskilt lämplig för sådana samlingar. Enbart det nyhetens behag, som det innebär för våra församlingar och andra att få flytta ut från kyrkan ett tag, är bra och välgörande för mötesintresset.
Att hålla friluftsmöten ute på klippor och skär är härligt. Rösten ekar mot hällarna, där åhörarna slagit sig ned. Men en predikant bör vara angelägen om att ej få vinden emot sig, ty då föres rösten bort. Han skall naturligtvis ej heller ställa sig så, att han får starkt solsken i ansiktet, andra lämplighetetsfrågor ej att förglömma.
Den som kan förmå folk att höra på evangeliet utomhus skall snart finna dem på kyrkans bänkar som sina trogna åhörare.
Den som predikar i friluftsmöten bör vara angelägen om att icke bli långrandig. En livlig förkunnelse, väl kryddad och med en klar bevisning är den allra bästa. Predikantens uppträdande och klädsel skall naturligtvis också vara som sig bör.
Här nedan anges några viktiga betingelser för att bli en god predikant. De är följande:

1. En god röst.
2. Ett naturligt sätt.
3. Självbehärskning.
4. En god bibel- och allmänkunskap.
5. Förmågan att anpassa sig efter olika åhörare.
6. Kännedom om användandet av bilder.
7. Nit, klokhet och sunt förnuft.
8. Kärleksfull vidhjärtenhet.
9. Uppriktig tro på allt vad han säger.
10. Ett helt och fullt och ständigt beroende av den helige Ande.
11. Ett innerligt böneumgänge.
12. En helgad vandel bland människorna.

Den som uppfyller dessa villkor borde hedras av konungen. Faktum är, att endast ett litet fåtal i åhörarskarorna bättre kunna sin bibel än de känner predikanten. Friluftspredikantens kall är lika ärofyllt som svårt, lika nyttigt och fruktbärande som det är mödosamt. Men med Gud vid vår sida har vi inget att frukta."

Fler bilder från fredagen

Vilken kväll!

Wow! När jag gick och la mig igår kände jag en djup tillfredställelse i mitt hjärta. Vi hade verkligen en riktigt bra kväll i Brunnsparken. För det första så var vi ganska många (7 personer), vilket är rekord sedan starten för ungefär en månad sedan. (Det var bara folk ifrån Församlingen Agape, vilket är härligt i och för sig, men var är alla från de andra församlingarna?) Vårt lilla sångteam sjöng några sånger och jag tyckte det lät riktigt bra. Kände mig faktiskt lite stolt. Efter det så predikade jag ett nytt budskap som jag kallar "Arkeologen". Jag berättade om hur det pågår arkeologiska utgrävningar på platsen där Hotel Opera legat förut, inte mer än 200 meter från Brunnsparken. Under det vackra trestjärniga hotellet, med dess fina balkonger och tak har man hittat rester från ett slakthus från 1700-talet. Och så pratade jag om att så kan det vara med oss människor. Under den vackra, präktiga fasaden kan det finnas obehagliga saker, som man märker om man börjar gräva lite. Så jag hjälpte till att "gräva" genom att tala om hur vi alla har brutit mot Guds lag. Lögn, stöld och äktenskapsbrott är några rester man kan hitta i människohjärtat. Kom ihåg att det är lagen som ger insikt om synd. Sen talade jag om Jesus och korset och hur vi kan rensa ut allt det där sm finns i våra hjärtan och att vi kan få lära känna Gud och komma till himlen när vi dör.
Det var inte jättemånga som stannade under det första gatumötet, men det var några och vi fick bra samtal med flera. Sen fortsatte vi att sjunga och predika ytterligare tre gånger, och varje gång fick vi mycket bra samtal.

Jag pratade bland annat med två turkar som var väldigt öppna och jag fick ge dem en bibel och ett litet häfte om kristen tro. Vi fick också bra kontakt med killen som jobbar i korvkiosken alldeles intill. PG vittnade för honom och gav honom en traktat som läste upp för sina turkiska vänner (det var många turkar). Det hela slutade med att flera i teamet fick varsitt smakprov på den goda kebaben de serverade i kiosken.
Några av tjejerna pratade länge med en fransman som var "en väldigt svår nöt att knäcka", enligt en av dem. Men han fick i alla fall höra sanningen och deras vittnesbörd. Jag hade en helt fantastisk kväll och fick nästan bara riktigt bra samtal, men bäst blev det nästan på slutet. PG sa åt mig att gå fram till några killar som stod och hängde utanför Mc Donald´s. Det visade sig att åtminstone den ena, som hette André, var katolik. Jag förstod ganska snabbt att han inte var född på nytt och delade budskapet med honom så troget jag bara kunde. Killen var verkligen öppen och även ödmjuk, så jag manade honom med all kraft att söka Gud innan det är för sent. Jag uppmuntrade honom att läsa Bibeln och han sa att han hade tänkt göra det den senaste tiden. När vi skildes åt tog han mig i handen och tackade mig. Aaaah...Så underbart det är att tjäna Gud! Vill du vara med och be för dessa och för alla andra som fick höra evangeliet om Jesus på Göteborgs gator igår? Gud låt ditt Ord får bära frukt, så att människor tror och vänder om!

Syndar människor mycket eller lite?

Idag träffade jag en kompis och vi pratade om de 10 budorden, och särskilt det tredje budet: "Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namm". Min kompis sa att hans känsla var att detta är ett bud som människor i allmänhet inte bryter mot så ofta. Jag höll inte med. Jag har på senare tid lagt märke till att det här är en synd som är mycket vanligare än man först kanske tror, och jag uppmuntrade min kompis att vara uppmärksam på hur människor pratar runt omkring honom. Och när vi nu hade pratat om det så lyssnade jag lite extra på tåget på vägen hem. Vet du hur många gånger jag hörde människor missbruka Guds namn? 5 gånger! På nio minuter! Och så en gång skriftligt i gratistidningen jag läste.

Gud är vår Skapare och hans namn är värt att hållas heligt. Det ska inte användas utan tanke på honom, för att uttrycka avsky eller förvåning. Sen är det inget konstigt att människor utan Jesus gör på det sättet. Det är helt i enlighet med vad som finns i deras hjärtan. Men Gud sände Jesus för att rädda syndare. Jag är glad att han frälste mig. Låt oss gå ut för att rädda fler!