Varför ska vi hålla på med gatuevangelisation?

Jag vill dela med mig av ett av de mest häpnadsväckande vittnesbörd jag någonsin hört. Och det här otroligt uppmuntrande för alla som håller på med någon form av evangelisation...

Ny tid för evangelisation!

Från och med nu ändrar vi lite i upplägget för evangelisationen. Vi kommer att ha lite större satsning på evangelisationen var fjärde vecka, då vi går ut på lördagen. De tre veckorna som är dessemellan går vi ut på fredagkvällarna. Detta börjar vi med från och med nu.

Så om du vill vara med och evangelisera denna vecka så träffas vi i morgon fredag kl 17.30 i Agape. Där ber vi tillsammans innan vi går ut på stan mellan 18.30 och 20.30.

Om du har några frågor är det bara att ringa mig. 0708-303598

Gud välsigne dig!

Jakob

Rapport från lördagen

I lördags fick vi förstärkning från den spanska gruppen som har möten i Agape. Fem personer extra betyder jättemycket för oss. Ju fler vi är, desto mer kan vi påverka. Några av dem som var med är relativt nyfrälsta romer från Rumäninen. De är helt underbara och älskar verkligen Jesus. De delade ut traktater och fick prata med några även om det inte är så lätt eftersom de inte pratar svenska. Men de var så uppmuntrade och vill gärna vara med oss även i fortsättningen. Under de knappa två timmar som vi var ute fick vi flera mycket bra samtal (Gud är så god, det händer så ofta). Bl a så pratade jag med en medelålders man som funderat mycket på de här frågorna och som verkligen tog till sig det jag delade. Han fick också ett häfte som han skulle läsa när han kom hem. Jag träffade också en gammal vän som jag har träffat på vid tre tillfällen då vi varit ute. Han har en tro, men jag tror inte att han är frälst. Jag har i alla fall vi de flera tillfällen fått vittna för honom och han har sugit åt sig dessa ord. Jag har också nu vid två veckor i rad fått be för hans rygg som ofta gör mycket ont. Han har tacksamt tagit emot denna förbön, då jag vid ett tillfälle för flera år sedan lade händerna på honom och då han blev vidrörd och smärtorna minskat. Jag tror verkligen att Gud vill visa sin kärlek och färhärliga sitt namn i den här mannens liv genom ett mirakel. Och jag tror att Gud kommer att leda hela vårt team till en tjänst i Guds övernaturliga kraft, varje vecka. Jesus är densamme...

Spansktalande team

I morgon är det evangelisation igen som vanligt. Vi kommer att få hjälp från den spansktalande församlingen som hyr Agapes lokaler. Roligt!

OBS! Det är samling redan kl 10 på lördag. Sen evangeliserar vi mellan 11.30 och 13.00.

Det har varit riktigt bra de senaste gångerna som vi har varit ute. Så vi förväntar oss att det ska fortsätta så.

Hör av dig om du vill följa med oss!

Jakob
0708-303598

Fyra flugor i en smäll

Det är alltid kul när man får prata med fler än en åt gången. I lördags hände just det. Det stod fyra tjejer och pratade på Kungsportsplatsen, och jag gick fram till dem av gav dem våra traktater med ett "IQ-test" på ena sidan och evangeliet på andra sidan. Några av dem gjorde "IQ-testet" och misslyckades. Sen gjorde vi ett annat test som vi brukar göra, där man kan se om man är en god människa eller inte. När vi gick igenom Guds moraliska standard, så märkte vi att ingen av oss håller måttet. Det blev ett spännande samtal där jag fick dela evangeliet med fyra tjejer som Gud vill möta. Be för dessa!

Häng gärna med på lördag!

Vad som snart ska ske i Göteborg

Här är en film från våra vänner i Madrid. Det här är precis vad vi vill göra i Göteborg. Vid några tillfällen har vi gjort precis det här. Vi har haft ett ordentligt team och Gud har välsignat vår längtan att nå ut. Men i år har det varit mycket svårt. Vi behöver fler som är med oss ut på stan, från många olika kyrkor. Vi behöver fler musiker och dramateam. Vi behöver fler människor som kan ge sitt vittnesbörd. Och vi behöver framför allt mycket av Guds kraft. Men vi tänker inte ge upp. Vill du vara med? Om du inte känner dig bekväm med att prata med folk, kan du följa med och bara be. Vi behöver dig!

Kom med på lördag. Vi träffas i församlingen Agape kl 11. Sen evangeliserar vi mellan kl 12 och 14.

Evangelisternas uppgift

Att evangelisera är ingen liten sak. Människor lever på grund av sin synd under Guds dom. Hur länge en människa får leva vet ingen. Det är bara en tidsfråga innan katastrofen är ett faktum. Vårt uppdrag som kristna är att rädda människorna innan det är för sent. Vi är verkliga livräddare.

Det här videoklippet illustrerar detta på ett oerhört tydligt sätt.

Om du förstår spanska...

...så kan du titta på den här videon från Madrid. Den är från våra vänner på Kilometro Cero. Skörden är stor.

Stor öppenhet

Är verkligen tacksam när jag ser tillbaka på lördagens evangelisation på
stan då vi fick några riktiga "fullträffar". Speciellt några verkligt
intresserade och hungriga ungdomar stannade för att lyssna och ställa
frågor.
Två killar i 17-års åldern blev så glada över att få varsitt Nya
Testamente att jag har aldrig sett något liknande förut,ungefär som dom hade
fått varsin guldklocka av mig,och jag bara tänkte: Hur rättvist är väl
inte detta mot Jesus själv,mot Gud och hans ofattbara kärlek mot oss....
Stolta över evangelium forsatte vi att så in i öppna hjärtan där vi gick
omkring i innerstan bland avstressade göteborgare som satt sig lite varstans
för att njuta av brittsommarsolens värme. En ensam man som stod och blickade
ut över torget ville också ta emot Jesus i sitt hjärta och läste nyfiket på
lappen var han kunde besöka oss. Hoppas han dyker upp! Guds familj på
jorden, församlingen, skall vi frimodigt öppna dörrarna till ut mot världen
så alla ensamma,längtande människor hittar ett hem och en sann gemenskap. Man
är så rik som kristen att dela med sig av till världen så man vet det
stundom inte själv. Men det är först när man GÅR UT till människorna där dom
finns som ens tro och kärlek får sina objekt. Man blir sann och verklig och
får också tillbaka den högsta formen av glädje in i sitt liv. Pröva, du som
inte varit med om detta. Välkommen att följa med oss ut och evangelisera
Göteborg!

Med kärlek

Christina

Ett budskap som kan förändra ditt liv

Här är en predikan av Jacob Bock. Gud rörde vid mitt hjärta när jag såg den. Missa inte!

Bön i Vallhamrakyrkan på lördag

På lördag är det evangelisation som vanligt. Men denna gång samlas vi i Vallhamrakyrkan för bön redan kl 10. Där är det bön för Göteborg och vi tänkte att det vore bra att vara med där. Dels för att vara en del i det som händer i staden, men också för att knyta kontakter. Så välkommen dit på bön för Göteborg och lovsång mellan l0 och 12. http://www.vallhamrakyrkan.nu/inbj-ostra%20porten%20okt%202007.pdf Sen går vi ut på stan mellan 12.30 och 14.30.

Vi ses!

Jakob

Påtaglig förändring

Det började lite segt, när vi delade ut pamfletter...Men vi kom igång
med att snacka med några personer, varav 2 var tjejer. Priscilla började med en
av våra tester (IQ- testet). Den ena av tjejerna var den som förde talan, hon
trodde inte på ett liv efter detta, utan trodde att vi blev stoft. Vi
föreställde oss att det fanns en Gud som brydde sig om rätt och fel, lagen,
att vi är ansvariga inför Gud över våra liv. Gud har lagt sin lag i våra
hjärtan, samvetet och detta bygger på Guds morallagar, Mose lag de 10 buden.
Vi stog nog ungefär 20 minuter och pratade och intresset började att växa, jag
delade mitt vittnesbörd om hur Gud hade mött mej i allt mitt hat,
drogberoende och att jag började hörjade höra Guds röst och kände att Gud
älskade mej/oss människor. den ena tjejen blev väldigt nyfiken. Kan man
höra Gud tala och känna att Han älskar oss? Här var det något som lossade
och jag tror nog att vi alla kände att Gud berörde dessa tjejer, jag tyckte
att det var en påtaglig förändring i tjejens frågeställning och hennes sätt
att ge respons på våra påståenden. Sedan frågade vi om vi fick bedja med
tjejerna, dom blev lite nervösa men det fanns en nyfikenhet, så dom sa ja
till förbön och att bli välsignade. Tjejerna tackade och gick vidare. Thomas
en kille anslöt sig till oss så vi var 3 + änglarna och Herren själv. För
mej var det så påtagligt att det hände saker i tjejens liv, på gatorna i
Göteborg. Halleluja, det var så välsignat.
Magnus

Lite ringrostig

På grund av jobb och annat har jag inte varit ute på några lördagar. Men nu var det dags. Det var PG, Priscilla och jag, men också tre nya. Det är alltid kul! Ett par från Borås, och en tjej från Göteborg. Vi hade en bra tid, även om några av oss var lite ringrostiga. Jag två riktigt bra samtal. Ett med två killar som var väldigt öppna för evangeliet, och ett med ett ungt tonårspar. De var mottagliga och fick verklilgen något att fundera över. Vi behöver för dessa unga människor som måste få möta Jesus. Den här lördagen predikade vi inte. Jag orkade helt enkelt inte. Var trött både kroppsligt och i själen. Men nästa lördag...

På lördag

På lördag blir det i alla fall evangelisation. Jag kan tyvärr inte komma nu heller. Det kommer vara några helger i september där jag inte kan vara med, men snart så...

Om det ändå skulle ändras så lägger jag ut den infon här på bloggen, på fredag kväll.

Vi ses

Jakob

Ingen evangelisation på lördag

Tyvärr blir det ingen organiserad evangelisation i morgon. Jag och PG har en ledardag med församlingsledningen i vår kyrka. Men vill någon gå ut ändå så är det ju fritt fram. I så fall kan du gärna höra av dig till mig så att jag vet lite om någon undrar.

Men nästa lördag kör vi igen...

Jakob

En underbar dag

Vill bara tala om att alla ni som inte var med i lördags missade något. Vi hade först bra evangelisation på stan och på eftermiddagen/kvällen samalades vi för att söka Guds ansikte. Det var helt ljuvligt...

Inbjudan till alla som brinner för evangelisation i Göteborg!

Det kom ett brev

Marie Johansson från Vedum är en härlig kvinna som var med på evangelisationen för några veckor sedan. Hon skrev ett sånt härligt mejl som jag med hennes tillåtelse vill låta dig läsa:

"Ja, tom bland de kristna sätter ert arbete sitt prägel!
Vi har haft ett möte här uppe och vi ska börja med LP-möten och senare en kontakt. Och jag berättade om mitt besök hos er och hur duktiga och inspirerande ni var så nu har jag fått klartecken till att sätta upp ett bord på "bya-dagen" 1 september. vi ska där presentera kyrkan, ha LP-tidningar, litteratur och mötesinformation på bordet.
Jag ska också ha en skål med godis och en skål med manna + en bibel samt lite traktater som jag designat o tryckt upp. Så visst blir det presentation av kyrkan ( elim- 4 medlemmar) men det blir ofrånkomligt evangelisation också.
Så du ser, hade jag inte varit ledd av Gud att komma till er hade jag inte blivit så inspirerad... klart satan är arg!
Halleluja, tack Jesus , för ditt beskydd och ledning!
När jag ringde komun och bad om ev. tillstånd (behövdes ej) så tyckte de att vi borde ha nåt LP arbete i vara också så vi ska kontakta pingstkyrkan där och kanske gå ut o evangelisera där tillsammans (de har inget sånt nu)
Jag lovar att be för er och tacka Gud för er!"

Hård konkurrens

Fredagens evangelisation var verkligen speciell. Först när vi kom till Domkyrkan stod det några gatumusikanter väldigt nära den plats där vi tänkt predika så vi gick till Brunnsparken i stället. Där stod det en man som sålde Faktum-tidningar, men för honom var det ok att vi predikade. Vi känner honom lite sen tidigare. Precis när vi skulle börja kom en grupp iranska män och ställde upp ett bord bredvid oss. De protesterade mot regimens omänskliga behandling av oliktänkande. Även dem har vi bra kontakt med och de hade inget emot att vi skulle predika. Vi höll ett gatumöte där jag predikade med en fejkad gravsten (av målad frigolit) och talade om att även om vi inte vill tänka på det så kommer vi alla att dö en dag. Det var en del folk som stannade och vi fick några samtal. Efter en stund kom en kille och delade ut kommunistisk litteratur precis bredvid oss. Jag pratade med honom en stund innan han fortsatte med sitt arbete. Men då kom en grupp män som lurar av folk pengar genom ett uppgjort spelsystem. När de kom blev allt helt förvirrat. Det gick bara inte att fortsätta vara på den platsen. Så vi gick vidare till Bältespännarparken där vi hade ännu ett gatumöte. Vi nådde några även där. Men sen kom två män fram som vi fick väldigt givande samtal med. De var öppna för att höra om Jesus. Det var väl ungefär dagens behållning. Det är många som vill nå folk på stan, men vi har fått världens bästa budskap. Låt oss inte ge upp! Låt oss be om ett genombrott!

Kreativa gatuevangelister

Open Air Campaigners heter en internationell organisation som frenetiskt sprider evangelium på världens gator. De gör de kreativt och de gör det mycket bra. Här kan du kolla in två videor som jag gillar.

Oväntat motstånd

I lördags fick vi möta oväntat motstånd. Under ett av våra gatumöten stannade en medelålders kvinna och började prata med PG. Hon var väldigt irriterad. Vi fattade inte riktigt vad det var som gjorde att hon blev så arg, men något var det. Efter att ha pratat en stund smet hon in i en butik precis bredvid. Och bara någon minut senare kom en expedit ut och frågade om vi kunde flytta oss till en annan plats "eftersom deras kunder klagat". Det var helt säkert den här kvinnan. Det sorgliga i hela historien var att hon tiilhörde en frikyrka här i staden. Vi flyttade på oss och fortsatte en stund till.

Att människor blir arga är verkligen inte mål i sig, men ibland är det bättre med en sådan reaktion än ingen alls. Sen vet vi att många människor verkligen uppskattar det vi gör. Det är inte ovanligt att jag får applåder när jag predikat färdigt.

Vi fick nå ganska många (vid ett gatumöte var det ovanligt många som stannade för att lyssna) och vi hade en ny tjej med i teamet. Hon verkar vara stabil med en stor längtan att vittna om Jesus. Hon verkade väldigt glad efteråt och sa att hon gärna vill gå med oss ut så ofta hon kan. Gud fortsätter kalla människor att vara en del i teamet. Det är vi glada för.

Magnus gillade konferensen

Här kommer några rader från Magnus Claesson som var med under konferensen GÅ UT och som skickade lite respons till mig häromdagen:

"Konferensen var kopplad till praktisk handling, altså göra det Jesus gjorde.
Det var lite osäkert i början, just det att använda lagen som ett riktmärke
på min godhet. . .
Att få möta det här var jättespännande och undrande om inte det var att vara
för hård mot människor att säga att dom kommer att stå till svars inför Gud
en dag och då kommer att möta en evighet utan Gud, alltså helvetet.
Under konferensen kände jag att Herren kallade mej tydligt att gå vidare i
mitt liv och lägga bort tv-tittandet, jag tyckte inte att det var speciellt
mycket, men det förstörde min känslighet inför Andens tilltal och att ha
Ordet levande i min ande.
Under ett möte fick jag bekänna att det var mej det gällde och omända mej till
lydnad för min Herre och Frälsare. Fadern bekräftade min omvändelse väldigt
tydligt med sin söta närvaro och tilltal. Jag har börjat känna att min
kallelse är hos dessa människor på ett mycket mer påtagligt sätt än
innnan. Idag vittnar jag för människor var jag än befinner mej och upplever
en sanktion och glädje. Men det kan vara svårt med frimodigheten ibland men
det är bara att vara lydig och uppana människor att vända om tillbaka till
vår Gud och Fader från sin synd och upproriskhet.

Under evangelisationen använde jag mej en del av lagen, om förlåtelse. Har
du inte förlåtit din nästa så skall inte Gud fadern själv förlåta dej en
gång när du får möta honom. Jag vill gärna både vittna och predika, mmmmmmmmmmmmmmmmm det ser jag fram
emot!"

VILL DU TA TEL AV UNDERVISNINGEN FRÅN KONFERENSEN? Den finns att beställa i MP3-format för 100 kr + frakt. Skicka ett mejl till jakob@gatuevangelisation.se. (Har du redan beställt undervisningen och undrar varför den inte kommer så behöver du inte misströsta. Snart är den i din brevlåda...)

Vad som hände förra veckan

Det var betydligt lugnare när vi kom iväg till Domkyrkan efter en stund nedanför "Kopparmärra". Mycket folk (skulle kunna bero på Gothia Cup men vi får se nästa vecka), lite bänkar här och för folk som behöver sitta, inte en massa trafik som gör att man måste höja rösten så mycket för att göra sig hörd. Bra att testa lite olika platser tills vi hittar "the ultimate spot" som Jacob Bock kallade det. Ett härligt gäng också som slöt upp med bla Marie från Vedum som både vittnade på "lådan" och personligt med folk på gatan. Härligt att det finns så många som verkligen tar sig tid att prata om Jesus för andra! Var tvungen att gå lite tidigare idag men jag hörde att det var ännu bättre uppslutning av åhörare och goda samtal efter det!

Ny tid igen!

Vi tyckte att det var bra att evangelisera på lördagen så vi testar det igen. Men vi kör en timme senare. Bön kl 11 i Agape. Sen evangelisation kl 12-14. Vi kommer att vara vid Domkyrkan även denna vecka. Vi var där i lördags och trivdes bra. Det var lite lugnare där än i Brunnsparken, men ändå bra med folk. Mejla eller messa om du kommer. Vi fortsätter att pröva oss fram...

OBS! Nu testar vi lördagar

Nu har vi evangeliserat i stort sett varje fredag i några månader, men nu tänkte vi testa att gå ut på lördagar i stället. Vi tror att det kan vara lättare för kristna från olika församlingar att vara med oss på helgen i stället. Dessutom vet vi att det alltid är mycket folk på stan på lördag förmiddagar.

Så de nya tiderna är:
Lördag kl 10 - Bön i Agape i Kviberg
kl 11-13 - Evangelisation inne i stan

Vi tänkte testa att byta ställe också en gång. Det är alltid mycket folk i Brunnsparken, men folk har ofta ganska bråttom. Nu skulle vi vilja testa att predika på Kungsportsplatsen en gång. Vi testar de här förändringarna så får vi se hur det funkar.

Vill du följa med? Välkommen på lördag!

Många samtal

Vi var fyra stycken i teamet. En kille var med oss för allra första gången, Han fick prata med flera personer och var helpeppad efteråt. Han kommer nog med i fortsättningen också. Gud kallar fler personer till teamet!
En annan sak som var härlig var att Magnus en kille som varit med flera gånger delade sitt vittnesbörd på lådan. Det hade varit svårt att samla så många vid våra tidigare gatumöten, men nu hade vi en fin liten publik. Magnus vittnesbörd. När Magnus var klar hoppade jag upp och predikade ett nytt budskap där jag använder en tavla av Michelangelos målning "Adams skapelse". Flera gick under tiden jag stod där.
En liten stund senare fick jag en större publik då jag fick kontakt med ett helt fotbollslag från Kroatien. De hade kommit hit för att spela Gothia Cup nästa vecka, men nu fick de höra ett utmanade ord om att de behöver omvända sig och tro på Frälsaren. Det var en riktigt härlig stund!
Allt som allt var det en väldigt bra kväll, Pricilla sa att hon fick flera samtal den här kvällen än hon fått under alla andra gånger sammanlagt!

Hur många?

Jag undrar hur många som kommer på evangelisationen i morgon. Än så länge vet jag bara om en kille förutom mig. Förra veckan var vi fyra personer. Då kunde vi inte predika på grund av regnet, men vi kunde ändå nå många genom personliga samtal. Men om det är uppehåll i morgon kommer vi att predika. Då skulle det vara så skönt med ett team på åtminstone 7 personer. Kommer du? Du kanske inte har varit förut, eller du kanske känner dig osäker på vad du ska säga och hur du ska få kontakt med helt okända människor. Kom med ändå! Du kommer att lära dig mycket bättre om du följer med än om du stannar hemma. Dessutom är din blotta närvaro ett oerhört stöd för oss andra.

Farliga läror

Den senaste tiden har en debatt pågått i tidningen Dagen. Det hela började med att en pingstpastor fått lämna sin post för att han inte längre trodde på t ex treenighetsläran.

De här tankarna sprider sig nu snabbt genom vårt land. Man förnekar inte bara treenighetsläran utan också den för frälsning nödvändiga bekännelsen att Jesus är Gud. Man för också fram ståndpunkten att man som sann troende ska fira de judiska högtiderna mm.

När vi talar om lagens funktion i evangelisation menar vi de 10 budorden. Det är Guds eviga moraliska lag. Det är den lagen som Paulus talar om i Rom 2:15 när han skriver att "det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten..." Det är denna lag som ger insikt om synd så att människan förstår sitt behov av Frälsaren som dog som ett försoningsoffer i stället för oss.

Följ debatten på http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?isArchive=False&ID=137613

Frälsning viktigt för ungdomar?

Läste en intressant artikel i Dagen om att en undersökning visar att frälsning är viktigt för många ungdomar idag. Nu är det ju så att Bibeln gör det klart att ingen människa söker Gud innan Gud själv lagt ner den längtan i henne. Och sen kan man ju verkligen fråga sig om den frälsning ungdomarna söker är den frälsning som Bibeln talar om, men helt klart är att Gud drar många unga till sig. Och många vill höra evangeliet om vi bara är villiga att förklara det på ett vettigt sätt. Jesus sa ju själv för 2000 år sedan att skörden är mogen. Det är ju faktiskt så fortfarande.

Läs artikeln på http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=137974

Överbevisning om synd

En sak som vi längtar efter att se i varje samtal är att den vi pratar med blir överbevisad om synd. Det är bara den helige Andes verk, men det är så gott när det händer. PG pratade med en ung rumänsk kille i fredags som fick uppleva just detta. PG gav killen en traktat och de inledde ett samtal. PG frågade killen om han trodde på Gud och han svarade nej. Sen avslutades samtalet abrupt och killen försvann iväg med sitt gäng. Efter en liten stund kom de tillbaka och den här killen kom fram till PG och frågade: "Straffar Gud verkligen synd?" Han hade fortsatt att läsa traktaten och hade då upptäckt denna beska sanning. Och han som inte ens trodde på Gud! Det sker när vi använder oss Guds moraliska lag för att ge insikt om synd. Vi talar mer till samvetet än till intellektet. Och Gud talar till människors samveten även om de säger att de inte tror på honom. Gud överbevisade den här killen om synd och att han en gång ska stå till svars för sitt liv. PG fortsatte att vittna en liten stund innan de andra killarna i gänget drog i väg igen. Så avbröts samtalet igen, tyvärr. PG fick aldrig chans att berätta de glada nyheterna, men de finns att läsa på traktaten. Efteråt sa Angelica i teamet som stått och tittat på samtalet att killen såg så otroligt ledsen ut. Det gjorde han inte först, men sen blev han överbevisad om sin synd. Det är som det står i 2 Kor 7:9-10: "Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning..." Nu ber vi att han ska söka frälsning hos Jesus.

Skörden är verkligen mogen!

Jakob vittnar för två killar. (Bilden är inte från detta tillfälle)

Åååååh vilken kväll! Det regnade visserligen så vi kunde inte predika. Och vi var bara fyra stycken i teamet (jämfört med 25 i helgen!). Men Gud var med oss och han ledde oss till människor ikväll. Vi packade fickorna fulla med traktater och började ta kontakt med människor på Nordstan. Jag fick prata med två killar från Lerum som verkligen var öppna. När jag gått igenom hela budskapet med Guds lag (10 budorden), Domen, korset och nåden som Jesus erbjuder var och en som omvänder sig och tror sa en av killarna helt allvarligt: "Så du vill att vi går hem och tänker på det här nu?". Vad säger man. JA! Jag lät dem förstå allvaret i att inta vänta med att ta detta beslut. Killarna berättade att de brukar gå på Missionskyrkans filmkvällar. Hoppas att någon tar vid där nu.

En liten stund senare fick jag prata med en tjej och en kille som brukar komma och lyssna på våra gatumöten när vi predikar. De blev jätteglada att sig mig och nu fick jag prata personligt med dem för första gången. Tjejen var väldigt öppen för budskapet. Jag sa att det finns ett test man kan göra för att se om man är en god människa. Det testet ville de gärna göra. Testet går ut på att man jämför sig själv med Guds standard för godhet som är de 10 budorden. Efter att ha gått igenom tre bud med dem, och efter att de berättat för mig om att de brutit mot dem alla tänkte jag gå vidare med att berätta för dem om den kommande domen innan jag delade evangelium. Men tjejen ville att vi skulle gå igenom de 7 andra buden också för att se om de brutit mot dem med. Så det gjorde vi. Vi kom fram till att både dem och jag brutit mot dem alla många gånger. Och det är ju därför vi behöver en Frälsare som kan rädda oss från synden och Guds straff. Vi har en underbar Frälsare och de två unga människorna lyssnade noga, och de fick verkligen mycket att tänka på. Be för de här fyra människorna som Gud på ett så tydligt sätt söker! Skörden är mogen. Vill du vara med och arbeta?

Ps. PG fick några riktigt bra snack också. Jag ska se till att ligga på så att ni kan läsa om dem också snart. Ds.

Sköna bilder från helgen

Konferensen är över

I helgen hade vi äntligen vår konferens GÅ UT 2007. Det blev väldigt lyckat måste jag säga. På undervisningspassen var det upp till 60 personer som kom för att inspireras och lära sig mer om gatuevangelisation. Människor slöt upp framförallt från Göteborgsområdet, men även från Alingsås, Karlstad, Malmö och Jönköping. På fredagen undervisade Jacob Bock om de tre pelarna i gatuevangelisation: Kreativitet, sanning och smörjelse. Sedan tog en annan av ledarna från arbetet i Madrid Kevin Prevost vid och talade om lagens (De 10 budordens) funktion i evangelisation. Det passet blev väldigt uppskattat av många.

På lördag förmiddag var det dags för evangelisation i Brunnsparken. Vi var cirka 25 personer i teamet och snart var vi igång med gatumötena. Vi hade hjälp av Smyrna Internationals lovsångsteam som spelade och ett gäng tjejer som dansade innan Jacob Bock, Kevin Prevost och jag själv predikade från "lådan". Människor var öppna och Gud var med oss.

På eftermiddagen fortsatte seminarierna innan det var dags för kvällens möte. Det blev en VÄLDIGT stark kväll där Jacob Bock predikade från Luk 11 om att det finns ett bageri i himlen där vi får hämta färskt bröd för varje dags behov. Gud vill ge oss det vi behöver om vi bara inte ger upp.

På söndag förmiddag hade vi ytterligare ett pass med evangelisation i Brunnsparken. Det var helt underbart! Även denna gång var vi cirka 25 personer i teamet och nu var det många av dem som delade sitt vittnesbörd från "lådan". (Läs mer vad som hände i andra inlägg!)

Sista samlingen under konferensen hölls på söndag kl 15 då vi firade gudstjänst tillsammans med Smyrna International. Mötet besöktes av uppskattningsvis 100-150 personer. Jacob Bock predikade ett helt och fullt evangelium och många gensvarade på inbjudan till förbön som handlade om omvändelse och syndernas förelåtelse.

Något som var väldigt kul med de här dagarna var alla nya kontakter som vi fått. Jag tror att vi kommer att bli fler i teamet som går ut på fredagarna nu.

Det här var en lite formell rapport, men snart kan du även läsa om olika personer som Gud rörde vid under dessa dagar. Det har varit helt fantastiskt, så mycket kan jag säga. Det blev en helg av mycket starka gudsmöten och konkret undervisning om hur man vinner de förlorade. Förresten kommer all undervisning snart att finnas tilgänglig på MP3. Återkommer till det...

Ett steg närmare

Den här kvällen var vi ganska många, mellan 6 och 8 personer. När vi evangeliserar som vi gör så behöver man nästan vara minst 5, annars blir det svårt. Det går, men det är svårt. Det blev en bra kväll och vi hade några nya i teamet. Bland annat Martin som var med och sjöng med sin underbara röst som verkligen är en gåva från Gud. Han delade till och med sitt vittnesbörd från drickabacken!

Vi skulle vilja samla fler på gatumötena (tror vi behöver fler och bättre kreativa inslag), men vi hade några som lyssnade vid varje tillfälle. De fick höra evangeliet (för många invandrare kan det ha varit för första gången) och vi är så glada att vi får samarbeta med Gud i detta. Och efter varje gatumöte fick vi samtal med människor som var intresserade. Jag pratade med en äldre man som var väldigt öppen för försoningens ord, men han var inte redo att ge sitt liv till Jesus än. Förhoppningsvis fick han komma ett steg närmare Guds rike. Det är vårt jobb. Att leda människor ett steg närmare.

Snart är det dags för konferensen! Det kommer bli så fruktansvärt bra. Missa inte den! www.gatuevangelisation.se

Artiklar om arbetet

Häromdagen ringde de från Världen idag och ville göra en intervju. Och i morrn ska jag träffa en journalist från Trons Värld. De vill skriva om gatevangelisationen på fredagar och om konferensen i slutet av juni. Gud öppnar dörrar. Tack!

Jag fegade ur...

I morse bad jag att Gud skulle leda mig och använda mig. Och när jag satte mig på tåget från Falköping till Göteborg hade jag chansen. Jag hade plats 71 i vagn 12 och hamnade bredvid en tjej. Tänkte att det är bra att inleda med nåt så kan man kanske få en öppning att dela evangeliet, så jag sa: "Det är varmt idag!". Hon svarade: "Ja, det är nästan för varmt". Vi hade kontakt. Ett ögonblick. Sen sa jag inget mer, och inte hon heller. Jag ville så gärna ge henne det bästa jag har, men det blev inget. Det är inte det att jag tycker det är jobbigt att vittna (ofta är det väldigt kul), men det svåra är att etablera en kontakt. När man väl är igång och pratar finns det alltid nåt sätt att styra in samtalet på andliga verkligheter. Men jag kom inte dit. Jag fegade ur.

Den som vill får gärna be om mycket mera frimodighet.

Mycket bra hemsida för evangelister

Om du är en person som ofta delar evangeliet med människor så har du säkert märkt att man ofta får svåra frågor om kristen tro som t ex Finns det några bevis för Guds existens?, Om Gud är god hur kan han då tillåta naturkatastrofer? osv. Nu finns en ny hemsida som ger vettiga svar på dessa och många andra frågor. Det är Credoakademin som ligger bakom sidan, som bl a innehåller många aktuella artiklar, en blogg och en webshop där man kan beställa bra apologetiska böcker. Skribenter på sidan är bl a Stefan Gustavsson och Mats Selander. Ett mycket bra initiativ!

Fördjupa dig på www.credoakademin.nu

Illustrerade predikningar

I vårt arbete har vi tre ledord som vi vill ska prägla allt vi gör; sanning, kreativitet och smörjelse. Det är därför vi alltid illustrerar budskapet med ett föremål (t ex en parabol, en resväska eller en spade) när vi predikar. Vi vill predika det sanna, bibliska evangeliet och inte något urvattnat surrogat. Och vi inser att vi är så beroende av Andens kraft om någon enda människa ska bli verkligt omvänd.

En predikant som verkligen har allt detta är Steve Hill, som tidigare var evangelist i väckelsen i Pensacola, Florida. Här är en länk till en video med några av hans samlade illustrerade predikningar.

Å snälla. Ta dig tid att se detta! Vi som predikar har så mycket att lära. Dessutom kan det här förvandla ditt liv...
http://www.stevehill.org/content/view/75/70/lang,en/

Svårt att samla folk, men flera bra samtal

I fredags var vi ute som vanligt. Den här gången var vi fyra i teamet. Det var rätt så mycket folk ute, och vi körde igång vårt första gatumöte. Det var väldigt svårt att få folk att stanna. Förra veckan gick det mycket bättre, men i fredags var det svårt. Det var rätt så kallt och folk ville vidare. Senare körde v ytterligare ett gatumöte, men det funkade inte så bra den här kvällen. Jag längtar till värmen, nu verkar den vara på gång. Det är lättare då...

Men det var en del positivt som hände. Jag träffade en turkisk kille som jag pratade med och gav en bibel för några veckor sedan. Han hade åtmistone läst första sidan, sa han. Alltid något. Be för den här killen att han får se sitt desperata behov av Gud.

Sen fick jag prata med en medelålders man som stod och väntade på en kompis. Jag fick några minuter att med hjälp av de 10 budorden förklara hans behov av Jesus och vad Jesus har gjort för oss. Jag hann också precis förklara hur vi tar emot denna gåva som Gud vill ge: genom omvändelse och tro. Sen kom hans kompis och de försvann in på krogen.

Lokal i stan?

De första veckornas evangelisation har genom Guds nåd börjat bra. Vi har fått nå många med evangelium och ett litet team börjar ta form. Det känns helt enkelt bra och vi tackar Gud. Men ett litet problem är att vi skulle behöva tillgång till en liten lokal i stan. Som det är nu samlas vi i Församlingen Agapes lokaler för bön innan evangelisationen. Det är bra, men då vi vill få med så många evangelister som möjligt vore det mycket bättre om vi kunde samlas någonstans inne i stan. Tiden det gäller är mellan 17.00 och 18.00 på fredagar.

Skulle vi kunna samlas i er kyrka? Har du något annat tips på lokal?

Ring mig på 0708-303598 eller mejla jakob@gatuevangelisation.se.

Jakob

Arabisktalande kristna efterlyses

När vi är ute på stan så träffar vi väldigt många människor som inte kan så mycket svenska eller engelska, men som har arabiska som modersmål. Bland annat så träffar vi många från t ex Irak.

Det skulle vara väldigt bra om vi kunde ha med oss någon kristen som kan tala arabiska.

Hör av dig om det är du eller om du känner nån!

jakob@gatuevangelisation.se

Predikan om Guds kärlek

Nedan finns en länk till en riktigt bra predikan om Guds kärlek. Kevin Prevost som predikar är en av ledarna för Kilometro Cero i Madrid, och i denna predikan talar han på ett uppfodrande sätt om vikten av att ha Guds kärlek i oss när vi evangeliserar.



http://uploads.ag.org/filestor/The%20love%20of%20the%20Father.wma

En händelserik helg

I helgen fick vi draghjälp med evangelisationen. Fyra av ledarna för Kilometro Cero i Madrid kom på snabbvisit till Göteborg för att predika, prata med folk, be och rekognosera inför konferensen i juni. På fredagkvällen hade vi ett skönt team på 10-12 personer. Det regnade när vi parkerade bilen, men bara en stund efter vi anlänt till Brunnsparken så slutade det helt. Maritza från Madrid sjöng några av sina egna sånger som hon inför denna resa översatt till engelska. Det var lite trögt att få folk att stanna, men när Dan West sedan hoppae upp på "lådan" för att predika tilltog intresset. Han berättade om hur han när han var i Costa Rica sett en apa med bara en hand. Dan frågade apans ägare varför det var så. Mannen berättade att det skett när apan skulle fångas in. Och så förklarade han hur det går till när man fångar en apa på Costa Rica. Man tar en kokosnöt, borrar hål i den och tömmer den på innehåll. Sen borrar man ett annat hål i andra änden och där knyter man fast ett snöre som man sedan binder till ett träd. I kokosnöten lägger man sedan nötter och torkad frukt. Snart kommer det en hungrig apa som sticker in handen för att gripa tag om godiset där inne. Men när apan knyter sin hand så blir näven för stor för att kunna dra ut ur kokosnöten och apan är fast. Men den släpper inte maten utan håller hårt fast vid den, även när jagaren kommer för att fånga den! Och så berättade Dan om att precis så funkar synden. Vi vill njuta av den och vill inte släppa taget. Men om vi inte gör det går vi mot en säker död. Men Jesus har kommit för att sätta oss fria. Människorna som stannat gillade historien och vi fick tillfälle att närmare och mer personligt del evangeliet med människor efter att Dan predikat färdigt.

Senare under kvällen predikade Mau, en 21-årig kille från Mexico som numera bor i Madrid. Mau flydde från Gud när han kom till Madrid, men när han fick höra någon som predikade på torget Puerta del Sol i Madrid överlät han sig på nytt till Jesus. Och nu är han en mycket brinnande evangelist som också fungerar som en av ledarna i arbetet.

Vi nådde många människor genom sångerna och predikan och fick också många bra enskilda samtal. Bland annat pratade min svärmor Christina med en kille som verkligen var sökt av Gud. När hon vittnade grät han så mycket att hon fick ge honom tre näsdukar. Han sa också till henne att hon var sänd av Gud till honom. Christina gav honom sedan en bibel som han tacksamt tog emot.

Vi var även ute på lördag förmiddag. Då var det verkligen massor av folk på stan. Solen verkar få de flesta att lämna sina hem för några timmar på stan. Kevin, Mau och Maritza från Madrid predikade, och det gjorde även jag. Det riktigt skönt att få sån hjälp från detta erfarna team. Gud välsignade även den här dagens arbete. Vi såg ingen ta emot Jesus till frälsning, men vi är övertygade om att det kommer. Snälla du, vill du hjälpa oss att be för alla människor vi har fått nå denna helg! Det är spännande att tjäna en levande Gud...

Jakob

Fler bilder från helgen

Bild 1: Dan West är en av ledarna i Madrid.
Bild 2: Jakobs budskap handlar om hur Gud sänder sina signaler till oss, precis som en satellit gör till en parabolantenn.
Bild 3: Maritza predikar om att få tag i nycklarna till himlen.

Ingen har väl missat...

att vi får besök från våra kompisar i Madrid i helgen? Det blir evangelisation i Brunnsparken på fredag kl 18-20. Samling i Församlingen Agapes lokaler i Kviberg kl 17. På lördag samlas vi i Agape kl 10 för bön och evangeliserar i Brunnsparken mellan kl 11 och 13, typ.

Har du inte varit med än? Det här är till för alla bibeltroende kristna från alla Göteborgs kyrkor, så häng på!

Ring om du undrar nåt!

Jakob
0708-303598

Intervju med mycket överraskande slut

Brev från Turkiets kristna

Som du kanske vet så dödades tre kristna i Turkiet för ungefär en månad sedan. De blev martyrer för sin tro. Här nedan följer ett brev från deras syskon i församlingen. När jag först fick se det så tyckte jag att det var så långt och jag läste det därför inte. Men idag fick jag se det igen och läste det denna gång. Gud skakade om mitt hjärta. Det här är en väckarklocka för västvärldens kristenhet...


2007-04-26

Ett brev till den världsomfattande församlingen från den protestantiska församlingen i Smyrna.

Kära vänner.

Den gångna veckan har varit full av mycket sorger. Många av er har vid det här laget hört om den förödande förlust vi har haft här i en händelse som ägde rum i Malatya, en turkisk provins 300 engelska mil nordost om Antiokia, den stad där de troende först började kallas kristna (Apg. 11:26).

Onsdag morgon den 18 april 2007 förberedde sig den tyske missionären och fadern till tre barn, Tilman Geske, att gå till kontoret. Han kysste sin hustru och sade därmed adjö, tog tid att omfamna sin son, och gav honom dessa oskattbara ord som minne: "Farväl, min son, jag älskar dig".

Tilman hyrde ett kontorsutrymme av Zirve publishing, där han utarbetade noter till den nya Turkiska Studiebibeln. Malatya Evangeliska Församling hade också sitt kontor där. En verksamhetsgren i församlingen är att Zirve trycker och sprider kristen litteratur till Malatya och näraliggande städer i östra Turkiet. I en annan del av staden sade den 35 år gamle pastor Necati Aydi, far till två barn, adjö till sin fru, och gick också han till kontoret. De hade morgonens bibelstudium och bönemöte som också några andra troende i staden skulle besöka. Ugur Yuksel begav sig också han till detta bibelstudium.

Ingen av dessa tre män visste att vad som väntade dem vid bibelstudiet var det avgörande provet och tillämpningen av deras tro, som skulle avslutas med deras ingång i härligheten för att få ta emot rättfärdighetens krona av Kristus, och ära från alla de heliga som väntade på dem i Herrens närvaro.

På andra sidan staden gjorde tio unga män, alla under tjugo år, de sista förberedelserna för sin avgörande troshandling, då de skulle leva ut sin kärlek till Allah och sitt hat mot otrogna som de tyckte underminerade Islam.

På påskdagen hade fem av dem deltagit i ett evangelisationsmöte bara för inbjudna som pastor Necati och hans medarbetare hade ordnat i ett hotell i staden, i en konferenssal där. Männen var kända för de troende som "sökare". Ingen vet vad som skedde i dessa mäns hjärtan medan de lyssnade till evangeliet. Blev de påverkade av den helige Ande? Blev de överbevisade om synd? Hörde de evangeliet i sina hjärtans djup? Idag har vi bara början på berättelsen.

Dessa unga män av vilka en är son till en borgmästare i Malatyaprovinsen, tillhör ett tarikat, eller en grupp av "trogna troende" i Islam. Tarikatmedlemsskap är mycket respekterat här, det är som ett brödraskap. Det sägs fatiskt att ingen kan få en offentlig tjänst utan medlemsskap i ett tarikat.

Dessa unga män bodde alla i samma sovsal, och de förberedde sig alla för inträdesexamensprov till universitetet.

De unga männen tog skjutvapen, brödknivar, rep och handdukar för sin avslutande handling i tro på Allah. De visste att det skulle bli mycket blodsutgjutelse. De kom i tid till bibelstudiet, ca kl 10.

De kom, och uppenbarligen hade bibelstudiet inletts. Enligt rapporter, började angreppet efter att Necati hade läst ett kapitel ur Bibeln. Pojkarna band Ugurs, Necatis och Tilmans händer och fötter vid stolar och medan de videofilmade sitt verk med mobiltelefoner, torterade de våra bröder i nära tre timmar.

Grannarna på arbetsplatser nära tryckeriet sade senare att de hade hört skrikande, men förmodade att ägarna hade ett familjegräl, och de lade sig inte i det.

Under tiden hade Gokhan, en annan troende, och hans fru en ledig morgon. Han sov till kl 10, åt en rejäl frukost, och till slut vid 12.30 tiden kom han och hans hustru till kontoret. Dörren var låst från insidan, och hans nyckel gick inte att använda. Han ringde, och även om signalen gick fram så hörde han ingen telefon ringa därinne. Han ringde sina bröders mobiltelefoner och till slut svarade Ugur på sin telefon. "Vi är inte på kontoret. Gå till hotellmötet. Vi är där. Vi kommer dit", sade han kryptiskt. Medan Ugur talade hörde Gokhan i telefonens bakgrund gråt och ett underligt, morrande ljud.

Han ringde polisen, och den närmaste polisofficeren kom efter fem minuter. Han bankade på dörren, "Det är polisen, öppna!" Till att börja med trodde polisen att det var ett familjebråk. Vid den tidpunkten hörde de ännu ett morrande och ett gurglande läte. Polisen uppfattade det som ljud av plågade männisor. Han osäkrade sin pistol och försökte om och om igen att bryta igenom dörren. En av de rädda angriparna låste upp dörren för polismannen, som gick in och fick se en kuslig scen.

Tilman och Necati hade blivit slaktade, praktiskt taget halshuggna med sina halsar uppskurna från öra till öra. Ugurs hals var på liknande vis uppskuren, och han var knappt vid liv.

Tre angripare framför polismannen släppte sina vapen.

Under tiden hörde Gokhan ett skrikande ljud från gatan. Någon hade fallit från deras kontor tre trappor upp. När han sprang ned fann han en man på marken, som han senare kände igen, han hette Emre Gunaydin. Han hade svår huvudvärk, och han morrade på ett underligt vis. Han hade försökt klättra nedför stuprännan för att undkomma, och när han tappade fästet så drösade han ner på marken. Det verkar som om han var främste ledaren för angriparna. En annan angripare upptäcktes där han gömde sig på en lägre balkong.

För att reda ut detta måste vi återvända sex år tillbaka i tiden. I april 2001 började Turkiets Nationella Säkerhetsråd ( Milli Guvenlik Kurulu ) ta i beaktande att Evangeliska Kristna utgjorde ett hot mot den nationella säkerheten, av samma slag som al-Qaida och PKK - terrorister. Uttalanden som gjordes i pressen av politiker, kolumnister och kommentatorer har tänt ett hat mot missionärer, som de menar mutar unga människor till att byta religion.

Efter det beslutet 2001 började attacker och hot mot församlingar, pastorer och kristna. Bomber, fysiska attacker, verbala och skrivna smädelser är bara några av de sätt på vilka kristna utsätts. Mest typiskt är användningen av massmedial propaganda.

Från december 2005, efter att ha haft ett långt möte om den kristna faran, började hustrun till den tidigare premiärministern Ecevit, historikern Ilber Ortayli, professor Hasan Unsal, politikern Ahmet Tan och författaren/propagandisten Aytunc Aytindal, var och en på sitt professionella fält, att vända allmänhetens uppmärksamhet mot den hotande fara som bestod i kristna som ville "köpa deras barns själar". Dolda kameror i kyrkor har tagit bilder från gudstjänster och använt dessa för att väcka sensation och verka fram fruktan och antagonism gentemot kristendomen.

I en officiell TV-sänd reaktion från Ankara syntes Turkiets inrikesminister hånle när han talade om angreppet på våra bröder. Mitt under en allmän vrede och protest mot händelsen, och för religionsfrihet och åsiktsfrihet, så genljuder media och officiella kommentarer av samma budskap: "Vi hoppas ni har lärt er en läxa. Vi vill inte ha kristna här".

Det har visat sig att detta var en organiserad attack, där en vuxen tarikatledare hade tagit initiativet. Som vid Hrant Dink - mordet i januari 2007, och mordet på en katolsk präst Andrea Santoro i februari 2006, så användes yngre för att utföra religiösa mord, eftersom den allmänna sympatien för de unga är stor, och de får lägre straff än de vuxna som utför samma brott. Också föräldrarna till dessa barn tar ställning för deras handlande. Modern till den 16 årige pojken som dödade den katolska prästen Andrea Santoro såg in i kameran när hennes son fördes till fängelset, och sade: "han kommer att avtjäna strafftiden för Allah".

De unga männen som var inblandade i mordet hålls för närvarande i arrest. Idag har det sagts i nyhetsrapporterna att de kommer att behandlas som terrorister, så deras ålder kommer inte att påverka det hårda straffet. Angriparen Emre Gunaydin är fortfarande under intensivvård. Undersökningen koncentreras omring honom och hans kontakter, och man säger att allt faller samman om han inte tillfrisknar.

Församlingen i Turkiet besvarade detta på ett vis som ärade Gud, då hundratals troende och dussintals pastorer kom med flyg så fort de kunde, för att bistå den lilla församlingen i Malatya och för att uppmuntra de troende, ta hand om juridiska spörsmål och representera de kristna inför media.

När Susanne uttryckte sin önskan att begrava sin make i Malatya, så var det många komplikationer. Emellertid blev Tillman slutligen begravd i en gammal, armenisk kyrkogård den 20 april..

Ugur begravdes av sin familj i en Alevi-muslimsk ceremoni i sin hemstad Elazig. Hans troende fästmö stod i skuggorna och betraktade hur hans familj och hans vänner in i döden vägrade att acceptera den tro som Ugur så länge hade bekänt och som han hade dött för.

Necatis begravning ägde rum i hans hemstad Izmir, den stad där han kom till tro. Mörkret förstår inte ljuset. Fastän församlingarna uttryct att de förlåtit vad som ägt rum, skulle man i alla fall inte lita på de kristna. Innan man tillät att kistan fördes ombord på planet från Malatya, så gick den igenom två separata röntgenkontroller, då man ville försäkra sig om att den inte var full med sprängmedel. Så brukar man inte göra med muslimers kistor.

Necatis begravning var en vacker händelse. Som en glimt av himmelen, kom tusentals turkiska kristna och missionärer för att visa sin kärlek till Kristus och sina ge hedersbetygelser åt denne man som hade blivit utvald att dö för Kristus. Necatis hustru Shemsa sade inför världen: "Hans död var full av mening, därför att han dog för Kristus och han levde för Kristus... Necati var en gåva från Gud. Jag känner mig hedrad för att han kom in i mitt liv, jag känner mig krönt med ära. Jag vill vara värdig denna ära."

Frimodigt tog de troende ställning vid Necatis begravning, de tog risken att synas offentligt och på samma sätt bli utsatta. Som väntat deltog anti-terror polismyndigheten och videofilmade var och en som kom till begravningen, för framtida bruk. Gudstjänsten firades utanför Boca Baptistförsamling, och Necati begravdes i en liten kristen kyrkogård i utkanterna av Smyrna.

Två assisterande guvernörer från Izmir betraktade högtidligt det hela från första raden. Dussintals nyhetsbyråer var där och dokumenterade händelsen med direktsändningar och bilder. Vem vet vilket intryck som begravningen har gjort på dem som såg den? Detta är början av deras berättelse också. Bed för dem.

I en TV-intervju som återgavs på första sidorna i de största nyhetstidningarna i Turkiet, uttryckte Susanne Tillman sin förlåtelse. Hon ville inte ha hämnd, sade hon till reportrarna. "O, Gud, förlåt dem, för de vet inte vad de gör", sade hon, och instämde av hela sitt hjärta i Kristi ord på Golgata. (Luk. 23:34)

I ett land där blodshämnd för blodsgärning är så normalt som att andas, har många, många rapporter kommit till församlingens kännedom om hur denna kommentar från Susanne Tillman har förändrat liv. En kolumnist skrev om hennes kommentar: "Hon sade i en mening vad 1000 missionärer inte har kunnat få fram på tusen år".

Missionärerna i Malatya kommer förmodligen att flytta därifrån, när deras familjer och barn blivit offentligt identifierade som måltavlor för den fientliga staden. De kvarvarande tio troende är gömda. Vad kommer att hända med denna församling, detta ljus i mörkret? Mest sannolikt är att den blir underjordisk. Bed om visdom, att turkiska bröder från andra städer kommer för att leda församlingen som saknar ledare. Skulle vi inte bekymra oss för den stora staden Malatya, en stad som inte vet vad den gör? (Jonas 4:11)

När vår pastor Fikret Bosec följde med en broder för att göra ett uttalande i Security Directorate (säkerhetsdirektoratet) i måndags, så föstes de in i antiterror-avdelningen. På väggen hängde en väldig karta som täckte hela väggen och som listade alla terrorceller som fanns i Izmir, i olika kategorier. I en framträdande kolumn fanns listade alla evangeliska församlingar i Izmir. Mörkret förstår inte ljuset. "Dessa män som har uppviglat hela världen har nu också kommit hit". (Apg. 17:6)

Bed för församlingen i Turkiet. "Bed inte emot förföljelsen, bed om uthållighet", vädjar pastor Fikret Bosec.

Församlingen är i ett bättre tillstånd efter att ha förlorat sina bröder; frukten i våra liv, den förnyade tron, den brinnande önskan att sprida evangeliet för att driva bort mer mörker i Malatya... allt detta är sådant man inte kan ångra. Bed att vi står starka mot yttre motstånd och bed särskilt att vi står starka i inre konflikter med synd, vår verkligt nedbrytande svaghet.

Vi vet att Kristus Jesus var där när våra bröder gav sitt liv för Honom. Han var där, liksom Han var med när Stefanus blev stenad i åsynen av Saulus från Tarsus.

En dag kommer videofilmen av våra bröders död kanske att avslöja mer för oss om den styrka vi vet att Kristus gav dem för att uthärda sitt sista kors, om den frid som Guds Ande utrustade dem med till att lida för sin älskade Frälsare. Men vi vet att Han inte övergav dem. Vi vet att deras sinnen var fulla av Skriften som styrkte dem att härda ut, medan mörkret försökte undertrycka det okuvliga ljuset från Evangeliet. Vi vet, att på vilket sätt det nu var möjligt för dem, med en blick eller ett ord, så uppmuntrade de varandra att stå starka. Vi vet att de visste att de snart skulle få vara med Kristus.

Vi känner inte till detaljerna. Vi känner bara det slag av rättvisa som antingen blir tjänad eller ej på den här jorden.

Men vi ber, och vi uppmanar er att bedja, att en dag åtminstone någon av de fem pojkarna kommer till tro på grund av det vittnesbördsom Tillman Geske gav i döden, då han gav sitt liv som en missionär för sina älskade turkar, och det vittnesbörd i döden som frambars av Necati Aydin och Ugur Yuksel, Kristi första martyrer från den turkiska församlingen.

Rapporterat av Darlene N. Bocek

izmirprotestan@gmail.com//http://www.izmirprotestan.org

Extra evangelisation pga spanskt besök

Kommande helg får vi fint besök här i Göteborg. Fyra av ledarna för arbetet i Madrid (www.openairpreaching.blogs.com) kommer hit för att vara med oss och evangelisera och uppmuntra arbetet i Göteborg. Våra fyra gäster är: Dan, Kevin, Mau och Maritza. De är alla duktiga gatuevanglister som samlar mycket folk när de predikar. Vill du träffa dem? Kom och var med på fredag och lördag!

OBS! Lägg märke till att evangelisationen sker på ny tid. Vi samlas 17.00 i Agape för bön. Sen är vi på stan ungefär mellan 18.00 och 20.00.

OBS IGEN! På lördag är det extrainsatt evangelisation. Vi träffas kl 10.00 i Agape och har sedan evangelisation mellan ungefär 11.00 och 13.00. Eventuellt kommer vi även att predika på Kvibergs marknad mellan 14.00 och 15.00.

Vilken helg det kommer bli!

Omar från Irak

Den här kvällen var det bara PG och jag som gick ut. Jag var lite förvånad att det inte dök upp fler eftersom vi hade en sån bra kväll förra veckan. Men så är det. Man vet aldrig riktigt. Sen var det kanske inte så jättekonstigt eftersom regnet hängde i luften. Vi gick till Brunnsparken och gjorde oss redo. Regnet duggade och det blåste ganska mycket, men vi tänkte att det inte får hindra oss. Men det var oerhört svårt att samla folk. Vi lyckades inte alls faktiskt. Ingen stannade utom jag som kom av mig helt i min illustrerade predikan om Parabolantennen. Det var inte mycket att göra mer än att packa ihop grejerna och bege sig in i Nordstan. Vi får inte predika där, men dela traktater och prata med folk kan man ju alltid göra. Ibland tycker jag att vi ger upp allt för lätt. Men kan man av någon anledning inte göra på det ena sättet finns det alltid ett annat. Många hade samlats vid ingången av köpcentret för att ta skydd från regnet. Vi delade ut rätt många traktater och fick några korta samtal, men inget direkt djupt. Då bestämde vi oss för att be att Gud skulle hjälpa oss. Det var en kort bön, men den gjorde sitt till. PG fick direkt dela ut traktater till ett gäng killar som alldeles nyss hade tackat nej till mig när jag erbjöd dem samma blad. Han fick även prata med dem lite. Jag fick efter en stund syn på en kille som stod tryckt mot väggen. Det visade sig att han hette Omar och hade kommit till Sverige från Irak. Jag försökte dela evangeliet med honom, men det var inte så lätt. Han kunde väldigt lite svenska och lika lite engelska. Men jag hade en bibel med Johannes 3:16 skrivet på en mängd olika språk, däribland arabiska. Den versen läste han om och om igen. Efter en stund dök hans kompis upp som kunde lite mer engelska och han tolkade mig när jag fick vittna för dem båda. Gud måste göra sitt verk i dem. Omar fick Bibeln och vi bytte telefonnummer. Hoppas vi ses i himlen. PG och jag avslutade kvällen med varsin milkshake på Mc Donald´s.

Spurgeon om gatuevangelisation

Charles Haddon Spurgeon levde i England mellan 1834 och 1892, och var verksam som predikant i Metropolitan Tabernacle i London. Spurgeon är känd som Predikanternas furste, men vad många inte känner till är att han också predikade mycket på gatorna i London. Denna text är hämtad från boken "Pastorn - hemma och i kyrkan" som gavs ut på Förlaget Filadelfia 1947. Här ha vi mycket att lära!

"Friluftsmöten

Predikan i det fria, på öppna fält och platser under Guds himmel går lika långt tillbaka i tiden som bibeln själv. Redan i historien gryningen och där mänsklighetens vagga stod uppträdde botpredikanter ute i det fria. En sådan var Noa, som medan han arbetade på att förfärdiga den ark, vilken skulle bli de trogna till räddning och frälsning, frambar sitt budskap under bar himmel för en lyssnande åhörarskara.
Mose och Josua, dessa Israels härliga ledare, talade till folket från bergsluttningar och på öppna platser, och om Samuel heter det, att han avslutade en predikan på fältet vid Gilgal under åska och regn. Folket erkände botfärdigt vid det tillfället sin skuld. Det var på berget Karmel, som Elia ställde den utmanande frågan till folket: ”Hur länge vill ni halta på båda sidor?” och Gud vann en så härlig seger. På Nineves gator och torg höjde Noa sitt varningsrop: ”Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bli omstörtat”. Och folket i Nineve trodde på Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt. För att höra Esra och Nehemja församlade sig folket som en man på ”den öppna platsen framför vattenporten”.
Jämte dessa gammaltestamentliga budbärare ser vi i Nya testamentet, att Johannes döparen såsom Jesu förelöpare uppträdde i det fria och talade om i honom, som skulle komma. Och Jesus själv, som talade såsom ingen annan, frambar sina gudomliga budskap från bergsluttningar, sjöstränder eller på städernas gator. Han var framför allt ”gatupredikant”. Efter hans bortgång fortsatte apostlarna verket, och även om de ofta samlades i ”övre salen”, talade de inte desto mindre många gånger på tempelplatsen eller på andra offentliga platser, som var tillgängliga för dem. Och så ha friluftsmötena fortsatt.
Guds verk har förts fram i inte ringa grad genom den förkunnelse, som framburits på friluftsmötena. John Wesley och George Whitefield flertusendenhövdade skaror, vilka samlades ute i det fria, bära vittnesbörd om verkets framgång, ty människor i mängd blev frälsta och helvetets portar skakade.
Den stora fördelen med predikan ute i det fria är, att så många där komma för att lyssna, som annars aldrig skulle få höra evangelium.
Jesu missionsbefallning lyder ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för allt skapat.” (Mark 16:15) Men denna befallning åtlydes så lite, att man nästan är benägen att tro, att den lydde: ”Gå in i era kyrkor och kapell och predika evangelium för dem som brukar gå dit”. I en liknelse säger Jesus däremot tydligt: ”Gå ut på vägar och stigar och nödga människorna att komma hit in”. Denna uppmaning borde vi verkligen ta till oss ännu mer. Friluftsmöten och utdelning av handaffischer på gator och torg är säkert Gud mycket välbehagligt.
Den kategori av människor, som särskilt då nås av evangelium, är sådana som av vana inte gå i våra kyrkor och kapell eller kanske inte är så välklädda att de vill visa sig där. Andra vill måhända inte på grund av sin samhällsställning besöka ett enkelt kapell – men där ute i det fria kan man nå dem.
Ja, i ju större skala friluftsmöten kom till stånd desto bättre. Sommaren är ju särskilt lämplig för sådana samlingar. Enbart det nyhetens behag, som det innebär för våra församlingar och andra att få flytta ut från kyrkan ett tag, är bra och välgörande för mötesintresset.
Att hålla friluftsmöten ute på klippor och skär är härligt. Rösten ekar mot hällarna, där åhörarna slagit sig ned. Men en predikant bör vara angelägen om att ej få vinden emot sig, ty då föres rösten bort. Han skall naturligtvis ej heller ställa sig så, att han får starkt solsken i ansiktet, andra lämplighetetsfrågor ej att förglömma.
Den som kan förmå folk att höra på evangeliet utomhus skall snart finna dem på kyrkans bänkar som sina trogna åhörare.
Den som predikar i friluftsmöten bör vara angelägen om att icke bli långrandig. En livlig förkunnelse, väl kryddad och med en klar bevisning är den allra bästa. Predikantens uppträdande och klädsel skall naturligtvis också vara som sig bör.
Här nedan anges några viktiga betingelser för att bli en god predikant. De är följande:

1. En god röst.
2. Ett naturligt sätt.
3. Självbehärskning.
4. En god bibel- och allmänkunskap.
5. Förmågan att anpassa sig efter olika åhörare.
6. Kännedom om användandet av bilder.
7. Nit, klokhet och sunt förnuft.
8. Kärleksfull vidhjärtenhet.
9. Uppriktig tro på allt vad han säger.
10. Ett helt och fullt och ständigt beroende av den helige Ande.
11. Ett innerligt böneumgänge.
12. En helgad vandel bland människorna.

Den som uppfyller dessa villkor borde hedras av konungen. Faktum är, att endast ett litet fåtal i åhörarskarorna bättre kunna sin bibel än de känner predikanten. Friluftspredikantens kall är lika ärofyllt som svårt, lika nyttigt och fruktbärande som det är mödosamt. Men med Gud vid vår sida har vi inget att frukta."

Fler bilder från fredagen

Vilken kväll!

Wow! När jag gick och la mig igår kände jag en djup tillfredställelse i mitt hjärta. Vi hade verkligen en riktigt bra kväll i Brunnsparken. För det första så var vi ganska många (7 personer), vilket är rekord sedan starten för ungefär en månad sedan. (Det var bara folk ifrån Församlingen Agape, vilket är härligt i och för sig, men var är alla från de andra församlingarna?) Vårt lilla sångteam sjöng några sånger och jag tyckte det lät riktigt bra. Kände mig faktiskt lite stolt. Efter det så predikade jag ett nytt budskap som jag kallar "Arkeologen". Jag berättade om hur det pågår arkeologiska utgrävningar på platsen där Hotel Opera legat förut, inte mer än 200 meter från Brunnsparken. Under det vackra trestjärniga hotellet, med dess fina balkonger och tak har man hittat rester från ett slakthus från 1700-talet. Och så pratade jag om att så kan det vara med oss människor. Under den vackra, präktiga fasaden kan det finnas obehagliga saker, som man märker om man börjar gräva lite. Så jag hjälpte till att "gräva" genom att tala om hur vi alla har brutit mot Guds lag. Lögn, stöld och äktenskapsbrott är några rester man kan hitta i människohjärtat. Kom ihåg att det är lagen som ger insikt om synd. Sen talade jag om Jesus och korset och hur vi kan rensa ut allt det där sm finns i våra hjärtan och att vi kan få lära känna Gud och komma till himlen när vi dör.
Det var inte jättemånga som stannade under det första gatumötet, men det var några och vi fick bra samtal med flera. Sen fortsatte vi att sjunga och predika ytterligare tre gånger, och varje gång fick vi mycket bra samtal.

Jag pratade bland annat med två turkar som var väldigt öppna och jag fick ge dem en bibel och ett litet häfte om kristen tro. Vi fick också bra kontakt med killen som jobbar i korvkiosken alldeles intill. PG vittnade för honom och gav honom en traktat som läste upp för sina turkiska vänner (det var många turkar). Det hela slutade med att flera i teamet fick varsitt smakprov på den goda kebaben de serverade i kiosken.
Några av tjejerna pratade länge med en fransman som var "en väldigt svår nöt att knäcka", enligt en av dem. Men han fick i alla fall höra sanningen och deras vittnesbörd. Jag hade en helt fantastisk kväll och fick nästan bara riktigt bra samtal, men bäst blev det nästan på slutet. PG sa åt mig att gå fram till några killar som stod och hängde utanför Mc Donald´s. Det visade sig att åtminstone den ena, som hette André, var katolik. Jag förstod ganska snabbt att han inte var född på nytt och delade budskapet med honom så troget jag bara kunde. Killen var verkligen öppen och även ödmjuk, så jag manade honom med all kraft att söka Gud innan det är för sent. Jag uppmuntrade honom att läsa Bibeln och han sa att han hade tänkt göra det den senaste tiden. När vi skildes åt tog han mig i handen och tackade mig. Aaaah...Så underbart det är att tjäna Gud! Vill du vara med och be för dessa och för alla andra som fick höra evangeliet om Jesus på Göteborgs gator igår? Gud låt ditt Ord får bära frukt, så att människor tror och vänder om!

Syndar människor mycket eller lite?

Idag träffade jag en kompis och vi pratade om de 10 budorden, och särskilt det tredje budet: "Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namm". Min kompis sa att hans känsla var att detta är ett bud som människor i allmänhet inte bryter mot så ofta. Jag höll inte med. Jag har på senare tid lagt märke till att det här är en synd som är mycket vanligare än man först kanske tror, och jag uppmuntrade min kompis att vara uppmärksam på hur människor pratar runt omkring honom. Och när vi nu hade pratat om det så lyssnade jag lite extra på tåget på vägen hem. Vet du hur många gånger jag hörde människor missbruka Guds namn? 5 gånger! På nio minuter! Och så en gång skriftligt i gratistidningen jag läste.

Gud är vår Skapare och hans namn är värt att hållas heligt. Det ska inte användas utan tanke på honom, för att uttrycka avsky eller förvåning. Sen är det inget konstigt att människor utan Jesus gör på det sättet. Det är helt i enlighet med vad som finns i deras hjärtan. Men Gud sände Jesus för att rädda syndare. Jag är glad att han frälste mig. Låt oss gå ut för att rädda fler!

Evangelisation på flera tusen meters höjd!

OBS! Ingen evangelisation på fredag

På grund av att många som brukar engagera sig är borta hela nästa helg, så blir det ingen organiserad evangelisation på fredag 4/5.

Men fredag 11/5 kör vi som vanligt igen. VÄLKOMMEN DÅ!

Det är ju i och för sig inget som hindrar den som vill gå ut med budskapet att göra det även denna fredag. :)

Jakob

En kväll i solen

Bilden visar att det är sant som Jesus sa, att skörden är stor. Ikväll kändes det också som om arbetarna var få. Jag blev ensam evangelist den här gången. Men det gäller att inte ge upp för lätt. Jag tror stenhårt på det här arbetet och jag är övertygad om att Gud kommer att samla ett stadigt team från flera olika kyrkor som är redo att varje vecka nå människor på Göteborgs gator.

Solen lyste på mig och på alla andra som var ute på stan den här kvällen. På grund av omständigheterna så var jag inte så frimodig att jag tog med mig drickabacken (som vi brukar predika ifrån). Jag nöjde mig med en bunt traktater. Något av det första som hände när jag kom till Brunnsparken var att jag hamnade i samtal med en man som hette Kjell. Han ville först inte ha någon traktat, han hade mycket annat att tänka på sa han. Som att han hade cancer. När jag sa att jag också haft cancer ville han direkt ta min lilla skrift. Vi möttes i vår gemensamma svaghet och han var öppen för evangeliet. Förutom att cancern hotade hans liv brottades han med missburk. Kjell lyssnade noga på vad jag hade att säga om evigheten och nödvändigheten av att få sina synder förlåtna. (Inte så konstigt egentligen eftersom han inte visste hur länge han skulle få leva!) Under tiden vi stod där började han gråta och kramade om mig. Sen fick han bråttom iväg. Be för Kjell!

Efter en liten stund mötte jag två muslimska killar i 17-årsåldern. Först försökte den ena lura mig att han inte förstod svenska, men det dröjde inte längre förrän samtalet fick en allvarligare ton. Jag försökte så troget jag bara kunde dela budskapet om lag och nåd. Killarna, särskilt den ena av dem var med på noterna. Jag tror att åtminstone han förstod varför Isa (Jesus) måste dö. Nu är i alla fall fröet sått i deras liv. Jag ångrar inte att jag gick ut ikväll.

Evangelium i medvind

I går var en ovanligt blåsig kväll. Så när vi samlades för att be innan evangelisationen bad vi om att Gud skulle stoppa den kraftiga vinden, som annars hotade stoppade vårt budskap. Det blev inte så. Vi fick medvind i stället. Så när vi sjöng våra enkla sånger så hördes det rätt så bra. Och när jag sedan predikade så var det ett helt gäng som stannade för att lyssna. När jag klev ner från lådan fick jag prata med en kvinna som lyssnat på hela budskapet. Hon var öppen och intresserad, men tillhörde Jehovas Vittnen. Bredvid mig fick Priscilla och Angelica prata med en muslimsk kvinna och hennes son. Kvinnan stod på sig i sina muslimska tankar, men de fick höra sanningen om Jesus. Och vi tror att Gud ska låta ordet bära frukt i deras liv. Det blev en ganska kort kväll på grund av blåst och kyla. Vi avslutade kvällen genom att gå till MIC på Drottninggatan där de bjuder på hamburgare. Dit gick vi förra fredagen också. Det kanske blir tradition.

Första kvällen

Nu är vi igång med gatuevangelisationen i Göteborg. Jag anade att vi inte skulle bli så många denna första kväll. Fem hade anmält sig. När vi sedan samlades för bön innan vi skulle gå ut så var vi bara tre. Vi böjde knä och bad att Gud skulle ta över. Efter att ha parkerat bussen på Heden gick Rebecka, PG och jag genom stan med gitarren i högsta hugg. Väl framme i Brunnsparken kände man att knäna vek sig en aning. Men vi drog i gång med en sång. Två killar stannade direkt 1,5 meter framför oss. De visste väl inte vad de skull få vara med om, men efter första låten hoppade jag upp på den blå ölbacken och började predika. Jag berättade om att jag innan jul fick beskedet att jag hade cancer. Om hur tumörerna intagit nästan hela överkroppen. Och så visade jag upp en röntgenbild på en av mina tumörer som jag skannat in och skrivit ut. Jag återgav läkarens ord: "Det här är en allvarlig sjukdom och om man inte får behandling så dör man". Sen förklarade jag att det även finns en andlig cancer som alla människor är drabbade av på ett eller annat sätt: synden. Jag tog upp några exempel på dessa "tumörer" som sprider sig i vårt inre. Sen berättade jag om Jesus, den store Läkaren, som kan hela varje hjärta och förlåta allt ont. Han kan rädda oss från denna sjukdoms dödliga utgång. Bara man vill höra diagnosen och ödmjuka sig, ta emot medicinen han ger.
Det var lite tufft att predika, och jag glömde en hel del av det jag skulle säga. Det är verkligen skillnad att predika på gatan och att predika i en trygg kyrka! Det var inte lika många som stannade för att lyssna som vi har sett under somrarnas satsningar på Gothia Cup. Men de två killarna stannade under hela min korta predikan. Sen var det ytterligare ungefär fem personer som stannade. Efter det lilla gatumötet delade vi ut traktater och pratade med folk.
Senare gick vi vidare till Bältesspännarparken där det hade samlats en del ungdomar. PG fick ett bra samtal med några killar som satt och drack öl. Han var mycket glad för det. Jag pratade också med två killar och fick så in Guds ord.
Allt som allt så tycker jag att det var en okej start. Vi gick i alla fall ut. PG fick ett bra snack. Jag fick vittna för fler personer på några timmar (även om samtalen inte var fantastiska) än jag fått på hela den senaste månaden. Att det var svår att samla folk under gatumötena berodde nog mycket på att vi inte var så många. Med fler i teamet kan fler ställa sig som publik. På så sätt har andra åhörare lättare att stanna upp för att lyssna. Så välkommen med nästa fredag!

Mejla mig på jakob@gatuevangelisation.se

Den ringa begynnelsen

På fredag är det premiär för vår nya satsning med gatuevangelisaion i Göteborg. Vill du vara med är det bara att dyka i Församlingen Agapes lokaler i Kviberg kl 17.30, där har vi bön och förberedelser. Sen är har vi gatumöten och personlig evangelisation i Brunnsparken från ungefär 18.30-20.30. (För vägbeskrivning till Agape ring 0708-303598).

Vi behöver massor med förbön!!

Tack och hej

Jakob

Mot Göteborg!

Idag flyttar vi till Göteborg. Ska bli så roligt. Vi har väntat länge på det här, jag och Rakel. Det har varit en tuff tid för oss, men nu känns det som att nåt nytt är på gång. Jag var på sista cellgiftsbehandlingen för en vecka sedan, och mår idag bara bättre och bättre. Pga av att både kropp och själ tar stryk av behandlingen kommer jag att vara sjukskriven över sommaren, och det känns rätt skönt. Gud är en god Gud.

Göteborg för Kristus

/Jakob

Bibelglädje

Jag var på loppis idag och hittade en riktigt bra bok. ”Gud i centrum” av diktaren och prästen Nils Bolander (Svenska Journalens förlag, 1955, Stockholm). Vill gärna dela med mig av ett kapiel som heter ”Bibelglädje”. Det kan vara nåt att bita i:

”En norsk biskop berättade från ockupationstiden i Norge att en våg av ’bibelglede’ svallade fram över stora grupper av hans landsmän. Här i landet kan man visserligen tala om en renässans för bibelstudiet men någon svallande bibelglädje får man nog tala tyst om för de svenskes räkning. En man som sitter och läser sin bibel i en järnvägskupé är en ’spräcklig fågel på taket’. Han betraktas med stor misstänksamhet av medpassagerarna. Bevare oss väl – vad är nu det där för en kurre? Måtte han inte börja fråga om jag är frälst...
Det mer eller mindre fördolda motståndet mot bibeln hos stora lager av vårt folk har sina orsaker. Guds ord möter motstånd, därför att Ordet säger den osminkade sanningen om människan. Kaj Munk skrev en gång: ’Vi präster ska tala om för djävulen, att vår Gud han heter nu en gång inte succé.’ Men det är just det de flesta människor vill att han ska heta. Evangeliet skall komma med någonting som smakar succé, framgång, i vårt liv. Och så kommer i stället Sanningens ord med fiasko och avslöjar oss hänsynslöst. Guds ord anordnar en andlig avklädningsprocessdur med oss, då står vi till sist där i hela vår erbarmerliga nakenhet, avklädda de granna humbugskläderna och den hämvävda fraskostymen, utan något att skyla oss med. Ordet säger oss hur litet vi kan, vet, tror med andra ord hur hjälplösa vi är. Det säger att även det största helgonet har det allmäna syndafördärvet djupt rotat i sitt hjärta. Sådant måste störa alla utvecklingsfrälsta människor, alla bekännande hedningar, för pannan och mobilisera deras motstånd.
Guds ord möter också motstånd därför att det kräver en radikal förvandling av människan. Ordet vill att någonting genomgripande och ingripande skall hända med oss. Och det är just det vi skyr som pesten. Vi kan visserligen sjunga ibland: ’Herre, gör ett under med oss’ – vad allt kan man inte kosta på sig i sångväg – men när det kommer till kritan är det ingenting många av oss fruktar mer än att Gud ska göra ett under med oss, så att vi blir blir annorlunda. Å, vi älskar nu en gång för alla de gamla uppkörda hjulspåren, de gamla invanda, bekväma ovanorna. Förvandling – för allt i världen, låt oss slippa sådana äventyrligheter! Eller också kanske en och annan faller tillbaka på en omvändelse vid nitton års ålder och tycker att den förvandlingen väl måtte räcka. Men Ordet säger: Varje människa behöver förvandlas genom sinnets förnyelse, även den mycket präktiga och dygderika människan.
Men det allra retligaste med Guds ord är att det ställer människan mot väggen. Varje gång vi läser vår bibel är det som om Ordet självt sade till oss: Detta angår dig strängt personligt. ’Du är den mannen.’ Att läsa bibeln är verkligen ingen behaglig förströelseläsning, att slå sig till ro och avnjuta en god bok. Bibeln är inte underhållande utan förföljande. Ja, är det inte underligt att kapitlet ’Vi och vår bibel’ i så hög grad är berättelsen om människor på spjärn mot Guds ord. På spjärn genom direkt avhånande. Det är det grövsta och billigaste motståndet. På spjärn också genom att söka avtrubba Ordets budskap. Det är det mest raffinerade motståndet. Nathan Söderblöm skriver: ’De äro skarpa svärd, Jesu ord. Är det inte fara värt, att vi insätta dem i en skida av förklaringar och tydningar, så att de ej bita?’
Man läser inte bibeln som det står i den. Allt tolkar man om, så att där till sist inte återstår mer än en menlös följetong. Men den erfaranheten har tusen och åter tusen bibelläsare gjort, att i samma stund man kapitulerar utan villkor i uppriktig ånger inför Guds ord och går in i lydnad under det, ger det liv. ’Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldring någonsin se döden.’
Motståndet vänds i tro. Det som var en anstöt, blir en stöt till evigt liv. Bibelglädjen bryter lös.